06:43 hade packat ihop allt och rattade Nissan från campingen och ner till färjeterminalen. Idag var det nämligen dags för oss att åka tillbaka till Nord Ön igen och även om vi har drygt 1 vecka kvar på NZ börjar det kännas som att vi är på väg härifrån. Lite vemodigt kändes det, med nu ska vi se till att njuta av Nord ön den kommande veckan.
Det är lite roligt det där med tid och tidsuppfattning. Vi har nu ganska precis 3 veckor kvar av vår resa och ändå känns det som att vi snart ska åka hem. Jag börjar även få svårare och svårare att hålla tankar på jobb, dagislämningen och dylikt borta från mina tankar. Jag försöker dock påminna mig själv om att 3 veckor är längre tid än den flesta är borta på sin semester och att det är länge än tills vi ska åka hem.
Nu åter till dagen, vid 11-tiden kom vi fram till Wellington och vi hade redan igår bestämt att vi skulle besöka Te Papa, NZ National museum, vilket passade bra eftersom det regnade när vi kom fram. Te Papa är ett 6 våningar stort museum så det gäller att välja ut vad det är man vill se. Många av sakerna är interaktiva så även barnen tyckte det var roligt. Det fanns tex ett rum där man fick känna på hur det känns att vara i ett hus under en jordbävning och vi fick lära oss hur man jordbävningssäkrar sitt hus. Vi förstod också på allvar att det inte är frågan om NZ kommer att drabbas av fler jordbävningar utan NÄR. Sen lärde vi oss om de djur som finns både i havet och på land i NZ. Nedan leker barnen i ett "blåvalshjärta" i naturlig storlek. När man såg detta fattar man att blåvalar är rätt stora.
Men roligast av allt tyckte nog barnen att det var att jaga såpbubblor ute i regnet.
Som ni ser nedan var det inte vilka såpbubblor som hellst utan det var gigantiska såpbubblor.
När såpbubbelmannen tog fram grejer för att göra supergigantiska såpbubblor bad han barnen att inte panga dessa bubblor. Det var nästa omöjligt för barnen att låta bli och med jämna mellanrum var det något barn som inte kunde motstå frestelsen. Jag påminde vid ett tillfälle våra barn att de inte fick panga bubblorna då jag sett hur det ryckt i deras armar. V vänder sig då mot mig och säger "Mamma vi pangar inga bubblor VI ÄR JU LYDIGA BARN". Att jag inte tänkte på det .
Efter museibesöket påbörjade vi vår resa norrut. I morgon eftermiddag skall vi hälsa på två föredetta bollnäsbor, Kerstin och Ingrid, i Napier. Vår tanke var att åka lite drygt halvvägs ikväll och sedan åka de sista milen i morgon. Med det slutade med att vi tog en långkörning och åkte hela vägen till Napier innan vi slog upp vårt lilla röda. Det blev förvisso sent men nu slipper vi åka bil i morgon och det kommer barnen att gilla.
Nu håller vi tummarna att det blir sol i morgon.
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar