Hela familjen samlad

Nu är det en vecka sedan vi anlände Stråtenbo och vi börjar så smått acklimatisera oss. Pappan har redan hunnit med att jobba en vecka och Tyra har varit en vecka på F-klass medan Ville och jag här tagit det lite lugnare och mer gjort lite studiebesök på dagis/jobb. Men i morgon tar vi och hoppar in i ekorrhjulet på riktigt igen... med förhoppningen att det inte skall snurra allt för fort. 

Det har dock varit något som saknats hemma i Stråtenbo under veckan som varit men idag kom hon hem vår älskade Alvis! 

Vi är glada att vintern kommit till Falun lagom till att vi kom hem och vi har under veckan hunnit med att göra premiär både    på längd- och slalomskidorna. 

Återkommer inom kort med en sammanfattning av våra upplevelser på NZ..

God natt

Fru Elg

Skräckfärd, volleyboll och en för övrigt slapp tillvaro

Nu va det ett tag sen jag skrev ngt här på bloggen. Vi har lite andra rutiner här i Thailand än vi haft det tidigare på resan. Förr knåpade vi ihop aktuell dags inlägg liggandes i sovsäcken i tältet men eftersom vi har lite andra vanor som innebär restauranger och en för övrigt lite mer social tillvaro med andra familjer här slocknar både Anna och jag så fort vi kommit hem till bungalowens sköna säng. 

Då dagarna dessutom tenderar att flyta ihop lite så kommer därför ett inlägg som kanske sveper över några dagar med några djupdykningar vi varit med om senaste dagarna.

Båttur

Varenda gång vi åkt båt under denna resa har jag och Anna konstaterat efteråt att "varför gör vi det här, vi är ju inga båtmänniskor....". Samma sak sa vi även efter båtutflykten som vi gjorde igår. Det var en tur som skulle ta oss till fyra olika öar innehållande både snorkling, simning genom en grotta och stopp för lunch på en fin strand. När vi kvällen innan bokade så tyckte vi det lät thailändskt charmigt att åka med en sk Long-tail båt, en ganska så liten träbåt med plats för kanske 15 personer. Det hela började dock väldigt dramatiskt då båten efter ca 50 minuters skumpig färd var tvungen att vända hemmåt igen då en lite pojke på ca 1,5 år troligtvis fick sådana feberkramper att han blev medvetslös. Vi noterade innan avfärd att han var ganska snorig och tyckte nog redan då att det var lite märkligt att ta med barnet på en heldag ute till havs. Hur det gick med pojken vet vi inte ännu då familjen bor någon annanstans. Dock var alla på båten ganska medtagna efter detta såklart och hade det inte varit för att pojken möttes upp strax utanför bryggan och blev hämtad av en annan båt så hade nog fam Elgesjö hoppat av i det läget. Nu blev det dock så att båtfärden till vårt första stopp blev 2 timmar istället för en och med tanke på sjön som gick så blev Anna den här gången sjösjuk. Lyckligtvis fattade hon beslutet att hoppa av vid första stranden med ungarna för att sedan bli upphämtat senare på dagen. 

Undertiden så hängde jag med på turen som innehöll två snorklingsstopp samt ett stopp där vi simmade genom en 80 meter lång grotta för att komma in i mitten av en ö med branta klippväggar längs sidorna. Man skulle kunna jämföra det som att då befinna sig inne i en vulkankrater. Detta var riktigt fint och var en trevlig upplevelse. Nedan ser ni mig inne i "kratern" och någonstans därbakom kan man skymta öppningen till grottan.

När vi väl var framme vid ön där vi skulle hämta upp Anna och ungarna så hade det blåst upp rejält och med tanke på att vi tyckte att det gick tillräckliga vågor när vi åkte ut insåg vi att hemresan skulle bli rejält skumpig. Nu blev den dock inte bara skumpig utan vågorna sköljde emellanåt in i båten och alla var genomblöta och ganska kalla. Det kändes inte alls bra att befinna sig i den situationen och tom jag var ganska orolig att något skulle hända. Om thailändarna som styrde skutan var lugna och hade koll vet jag inte men de fick iallafall slita hårt med att parera vågorna. Hade jag varit där själv så hade det varit en annan sak och jag skulle kännt mig ganska trygg även om vi tom skulle ha kantrat men med två barn och en skräckslagen fru var det inte så kul. Hur som helst så tog båten oss fram till hamnen igen och det var riktigt skönt att återigen ha fast mark under fötterna. 

Tilläggas 1: Anna tyckte det var bäst att jag skulle skriva om vår skräckfärd för att det skulle bli "lagom nyanserat"

Tilläggas 2: Ville sov hela den skumpiga färden hem och Tyra tycke de var roligt. Anna räknade tyst till 1000 och så började hon om igen.

Tilläggas 3: Varför lär vi oss aldrig att vi inte är några båtmänniskor?!

Nedan ett kort taget när det lugnat ned sig lite med kaptenen i bakgrunden och Ville sovande i förgrunden. 

Volleyboll

Som Anna nog nämnt så har jag kommit in i rutinerna som bla innebär att det är vollebollmatch kl 17 varje kväll. Det är en brokig skara människor som träffas och förutom jag och en fd hockeyspelare från Götet vars familj vi tillbringat en hel del tid med här så utgörs kärntruppen av "il Presidenti" från Italien, en snubbe som tydligen bor här stora delar av året och är lite av chef för spelet (det innebär att han står för boll och stegar upp planen, hans stående fras är förövrigt "in Italy it's always about loosing the first set"), av Tony från Tyskland, en gubbe som är ganska usel på att spela (oklart om det beror på talang eller intagande av otillåtna medel), av Jack från Frankrike, som när han inte är här tydligen är en framgångsrik DJ och av ett antal thailändare som alltid försöker smasha så hårt de kan och 99 ggr av 100 går bollen ut eller i nät. Någon finne och någon engelsman har även dykt upp. 

Spelet är alltifrån uselt till ganska bra och det blir av någon konstig anledning alltid jämna matcher. Igår var dock göteborgaren Markus förgrymmad att thailändarna inte är några tävlingsmänniskor (de tar ju inte spelet på allvar) och mitt lag kunde därför vinna i avgörande set pga lite större fokusering. Tilläggas bör är att Markus både offrat sina såriga fötter och tar även behandling innan mach för sina uppsvullna miniskknän..... Hursomhelst är det kul med lite spel och ikväll så blir det nog en dust igen. 

Vad kostar det då?

Det är billigt att vara i Thailand. Men ändå inte. Pengarna har en förmåga att rinna mellan fingrarna för om det är billigt tenderar man bara att köpa mer. Antingen så är det förrätter och efterrätter eller så är det en fruktshake eller frukt. Om inte annat går det att ta en massage eller få naglarna målade med blommor. En standardmiddag bestående av förrätt och huvudrätt samt dricka som inte utgörs av vatten går loss på ca 200 - 300 SEK för familjen, en massage en timme kostar 60 SEK och en öl 12 SEK på resturang och billigare om man går till en affär. Åker vi tuck-tuck till stan, ca 3 km kostar det 20 spänn. Vi betalar ca 500 SEK natten för vår bungalow (som är fin) och detta inklusive frukost. Summa summarum spenderar vi mer under en dag i Thailand än under en dag på NZ eller i Australien. Men å andra sidan lever vi ju som kungar här och skulle vi snåla så går det ju att skära ner rejält genom att bo längre från stranden och äta någon annanstans än på stranden. Nedan ett kort på barnen vid vår bungalow drickandes en kokosnöt samt en mangoshake (dock slutade det med att pappa drack upp det mesta) och när 3/4 delar av familjen fick massage idag.

Social samvaro

Efter några dagar här så kom vi i lag med två andra svenska familjer här som även hade barn i samma ålder som Ville och Tyra. Som ni säkert redan vet så har ju framförallt Tyra suktat efter kompisar men även jag och Anna har nog även saknat att träffa andra vuxna svenskar. Nu har vi umgåtts med dessa familjer varje kväll de senaste fyra kvällarna och det har varit väldigt trevligt för oss alla. Ikväll, som känns som sista riktiga kvällen på vår resa, så träffades vi återigen på favoritrestaurangen, Thai Cat, och firade lite extra. Vi passade även på att skicka iväg en "Happy Balloon" för att på något vis göra en fin slutklämm på vår fantastiska resa! Nedan är ballongen på väg att lätta ankar och ytterligare ner ett kort från "sista kvällen med gänget". 

 

Nu måste jag sluta blogga för Anna har bestämt att vi ska gå upp kl 7 i morgon eftersom det är vår sista dag här (och vi måste hinna hänga på stranden lite) och nu är klockan sent. Kl 11:30 kommer bussen som ska ta oss till Krabis flygplats för vidare transport till Bangkok. Auf Wiederschauen!

Utflykt med Tuck-tuck

Idag hade vi bestämt oss för att utforska någon av de stränderna som ligger lite lägre Söder ut på ön. Vi kollade på kartan och bestämde oss för att åka till Kantiang Bay. Efter att ha dividerat ett tag med en Tuck-tuck förare kom vi överens om ett pris vi båda kunde acceptera. Det skulle ta ca 45 min att åka dit sen skall chauffören vänta där tills vi skall åka hem.

När vi kommit ca 500 meter svängde vår chafför in på en en gård och erbjuder oss att skjutsa oss i sin mega moderna 4*4 jeep bil till samma pris. Vi tackar dock nej eftersom barnen ville åka Tuck-tuck. På väg ner till vårt slutmål stannade vi och tog ett dopp vid Kling Nin Beach.

Vi tycker nog att det var den finaste stranden vi varit vid hittills i Thailand. Men jag skulle inte vilja bo här någon längre tid då den verkar vara lite väl lugn. Men ett par nätter hade varit rätt okej.

När vi åkte vidare mot Kantiang Bay förstod vi varför Tuck-tuck chauffören hellre ville skjutsa oss i bil. Vägen var rätt kuperad och i vissa uppförsbackar var det knappt att Tuck-tucken orkade upp. Men fram kom vi tillslut. Stranden i sig kommer inte på någon topplista men det var kul att komma ut och se något nytt. 

Väl hemma gick Tyra och jag och fick en timmes massage. Tyra tyckte det var supermysigt så det blir nog fler gånger innan vi åker hem. Kl 17 gick Andreas för att spela vollyboll på Somewhere else. Han fick igår kväll reda på att det är vollyboll där kl 17 varje dag. De andra svenskarna (Marcus & Rafael) brukar vara med och spela. 

På kvällen blev det mat på ett av våra favorithak Thai Cat som ligger på vår strand. De har bra mat, grym service och är barnvänligt. I kväll blev det grillad fisk i vitlök och peppar. Kanon gott!

Another lazy day

Efter frukost tog barnen oh slappade lite i rummet medan vi vuxna gick ner och la oss på stranden. En av fördelarna med att bo nära stranden är att barnen kan vara hemma och leka när de inte vill vara med på stranden. Framåt lunchtid tog vi en tucktuck och åkte till Relax Bay som är nästa stranden söderut från där vi bor. 

Relax Bay var en lite mindre men väldigt mysig strand. Jag låg och slappade på stranden medan Andreas och barnen lekten i poolen. Sen tog vi en strandpromenad hem till Long Beach. Man fick klättra på klippor i ett par hundra meter för att ta sig över till Long Beach men det tyckte barnen bara var skoj. 

På kvällen hade vi bestämt träff med två svenska familjer som har barn i samma ålder som Ville och Tyra. Som omväxling blev det stenugnsbakad pizza ikväll. 

Det är perfekt med resturangerna nere vid stranden då kan barnen springa i väg och leka så snart de ätit upp maten och bi vuxna kan äta i lugn och ro. 

Nedan sitter barnen och kollar när en "Happy Balloon" svävar upp mot himlen. 

Kroppsvård

Idag har vi ägnat dagen åt kroppsvård. Det började med att Anna fick sig en massage som dock inte riktigt rådde bot på hennes nackspärr som den alldeles för hårda kudden åsamkat henne (hade hon vetat att våra andra kuddar var skönare hade hon utan krusiduller bytt med någon av oss andra meddelade hon helt frankt). 

Efter Annas massage, lite badning samt intagande av en hälsosam lunch bestående av bananpannkakor och chokladsås så gick vi iväg för att se om vi kunde hitta en frisör, vilket vi kunde. För 500 baht, ca 100 SEK så hade allas kalufser förutom Annas fått sig en omgång och då hade även Tyra fått målade naglar på köpet! 

På EM så hyrde jag en SUP och så blev det lite slappande och bad innan det var dags att gå iväg och äta på en restaurang på stranden igen. Denna gång tyckte de äldre i skaran att vi kunde prova någon ny restaurang än den vi varit på de två föregående kvällarna. Barnen ville dock att vi skulle göra en favorit i repris då det var många svenska barn som de hade lekt med vid restaurangen de föregående kvällarna. Kompromissen blev att vi tog ett bord på restaurangen bredvid och alla blev nöjda då det var flera barn som barnen kände igen vid favoritrestaurangen och det var så nära att de kunde träffa varandra på stranden nedanför (för oss vuxna är det i ärligehetens namn även ganska skönt när barnen kan leka och vi i lugn och ro kan äta och njuta av maten). 

Förövrigt kan jag nämna att vi kommit fram till att vi stannar i bungalowen de dagar som är kvar. Ett tag var vi inne på att åka till Koh Phi Phi som ligger ca en timmes båtfärd härifrån men då vi träffat några som berättat att den ön nuförtiden är en riktig partyö som dessutom är rejält exploaterad så inser vi att den nog inte är som den var för 15 år sedan. Kanske tar vi en dagstur över istället, eller så får det bli en dagstur till någon av de andra öarna istället, den som lever får se....

Själv hade jag sett frammemot att ikväll titta på världscupen i skidor live på Eurosport som vi har på TV:n där vi bor. Det verkar dock som man varierar innehållet på Eurosport beroende på var man befinner sig för just nu är det rugby. Snacka om blåst på konfekten.....

Tar det lugnt

Började även denna dag med en frukost på stranden. Tyra hade inte riktigt ro att sitta kvar tills vi andra ätit upp så hon sprang hem och hämtade våra badsaker. När vi andra ätit klart var Tyra redan i fullfärd att bygga sandslott. Hon såg dock till att sätta oss andra i arbete så snart vi kommit dit.

Förmiddagen tillbringades på stranden sen bestämde vi oss för att ta en tucktuck in till stan (Saladan) och kolla lite. Nedan ser ni en nöjd Ville med vinden i håret. 

Inne i stan gick vi en sväng och gjorde några misslyckade prutningsförsök på lite "fake" kläder till barnen. Inte lätt att pruta med två barn som rätt tydligt visar att de vill ha kläderna. Det roligaste med den turen var enligt barnen att åka tucktuck. 

När det sen var dags att gå ut och äta sa jag att jag var trött. Då säger Tyra snabbt som ögat "Mamma då kan väl du ta en banan och gå och lägga dig så kan vi andra gå och festa". Där fick man så man teg. 

Enligt Tyras önskemål så gick vi till samma resturang som i går vilket vi inte hade något emot eftersom maten var bra och servicen god. Anledningen till att Tyra ville dit var att hon hoppades att hennes kompis skulle komma dit. Vilket hon gjorde. Resturangen är lite rolig dom har extremt mycke personal vi räknade till 18 servitriser. Men det som är speciellt är att personalen springer in med maten eller för den delen så fort den ska någonstans.

På väg hem träffade vi Mr Krabba

Slappardag bland svenskar

Idag har vi haft en riktig slappardag här på Ko Lanta. Efter frukost strosade vi omkring och kollade vad som var skäligt att betala gör boende häromkring och det visade sig att vi borde betala lite mindre än vad vi gjort för de två första nätterna. Så när vi frågade om det fanns möjlighet att förlänga med ytterligare två nätter där vi bor nu var det ganska lätt att få ner priset med en tredjedel. Nu kommer vi betala ca 500 kr/natten vilket får ses som ok med tanke på att det är en fräsch bungalow mer eller mindre på stranden som vi bor i. 

Annars så har vi såklart badat en del, efter lite övertalning så fick vi med oss Ville ner i havet igen, och Anna har passat på att få en massage. Vi har även ätit gott både morgon, middag och kväll och det finns massor av mysiga restauranger att välja på. Det är nästan så att det känns stressande när man inser att vi inte på långa vägar kommer hinna äta oss igenom alla restauranger.....

Nu på kvällen så var vi på ett familjevänligt ställe på beachen som var riktigt bra och där Tyra äntligen kom i lek med lite svenska barn. Som vi nog skrivit tidigare så har hon på sista tiden verkligen saknat svenska kompisar att leka med. Nu var det full rulle på stranden och Tyra var i sitt esse!

På tal om svenska kompisar så måste jag bara nämna att det formligen kryllar av svenskar här och faktum är att det nog är fler svenskar än thailändare här. Jag skulle tro att 90% av alla turister är svenskar på stranden där vi bor (det borde således dyka upp fler möjligheter för Tyra att hitta lekkompisar medan vi är här). Dock trodde jag att det skulle vara mer turister här än vad det är för vi är ju trotts allt här under peak season. Det är på inte sätt trångt på stranden eller svårt att få plats på restauranger. Men detta är ju så klart inget som är någon nackdel direkt.....

Nedan skickar jag med några korg tagna under dagen. En fortfarande ngt jet-laggad Elg säger härmed god natt!

Värme

Igår var dagen då det var dags för oss att lämna NZ för denna gång. Även om det kändes lite vemodigt att åka därifrån så känns det bra att vi har sådana fantastiska minnen att se tillbaka på. Vi har verkligen haft en fantastisk resa hittills och nu ska vi njuta av värmen i Thailand innan det är dags att komma hem till Sverige. Bara så ni vet har vi tänkt ta med oss vintern hem. 

Det blev en tidig morgon igår vår väckarklocka redan kl 4:00. Vårt flyg gick sedan kl 6:50 från Auckland sen hade vi en mellanlandning och planbyte i Sydney på väg till Bangkok. Vi hade i förväg bokat ett hotellrum på flygplatsen eftersom vår flight till Krabi inte går föränn i morgonbitti.

När man rest i ca 17 timmar kan det vara rätt skönt att åka på väskorna. 

Vi passade på att bo på det dyraste hotellet på resan i Bangkok.... Thailand som skulle vara vårt "billiga land". 

Övan är ett kort på lobbyn taget från vår våning på hotellet. 

Idag hade vi ställt klockan på 8:00 men tidsskillnaden från NZ (6h) gjorde att vi vaknade betydligt tidigare. Kl 7:30 var vi så hungriga att vi bestämde oss för att checka ut och gå till flygplatsen för att checka in och äta frukost. Kl 11 gick vårt flyg till Krabi och väl där stod en minibuss och väntade på oss för att ta oss till Koh Lanta och Long Beach. Vi hade bokat minibussen via nätet i morse. Inte det billigaste sättet att ta sig hit men väldigt smidigt. Vi var framme vid vårt hotell vid halv tre. Vi bor i en Bungalow alldeles vid stranden. När vi installerat oss gick vi raka vägen och tog ett dopp. Vattnet är så varmrt att till och med jag kunde bada utan problem. 

Stackars V hade dock oturen att bränna sig ganska rejält på en brännmanet. Vi lärde oss i Australien att man inte ska duscha i vanligt vatten eller klia sig när man bränt sig och att Vinäger är bra. I stressen att få bort manetresterna rog A och duschade V i sötvatten (vilket förvärrar skadorna). Som tur var hade några thailändare på stranden hört V's skrik och kom till vår bungalow och frågade om det var vår son som bränt sig. När jag svarade ja bad de oss ta med honom till stranden. Väl där smulade som blad från en växt i vatten och började smörja in V med. Vet inte vad växten heter men det luktade precis som vinäger. V reagerade ganska starkt på "brännskadorna" och  hade utslag på hela överkroppen och fick frossa. Men efter ett tag började det ge med sig. 

Förutom denna incident har vi haft en jättemysigt eftermiddag/kväll. Long Beach är en fin strand med massor och mysiga restauranger. Dessutom är värmen är helt underbar! I kväll gick vi till en bar på stranden och drack fruktshake. Helt magiskt att sitta/ligga på stranden se belysning från alla resturanger, kolla på månen och höra vattnen som kluckar mot stranden.  

Vi har sett många vackra stränder tidigare resan (i AU) men det som vi inte haft tidigare är alla resturanger på/vid stranden. 

God natt!

Fru Elg

Bye bye NZ!

Sitter nu i sängen i hotellrummet i Auckland och skriver ihop det sista inlägget från NZ. Väskorna är packade, hyrbilen är inlämnad och shuttle beställd till 04:30 i morgon bitti. De senaste dagarnas vemod över att lämna NZ har så smått övergått till att det ska bli kul att komma till Thailand och så småningom framförallt hem. I turordning så är det främst Tyra som vill hem, sedan Ville och jag. Anna skulle gärna stanna stanna ett tag till men inser nog att hon skulle sakna oss ganska snart om hon inte följde med oss :) 

Idag vaknade vi upp till strålande solsken i vårt tält vid kampingen ca 15 mil söder om Auckland. Perfekt att det var sol för då kunde vi både packa ihop ett torrt tält och passa på att tvätta kläder som även hann torka. Vi bestämde oss för att hänga på kampingen ett tag eftersom de hade sköna pooler, en stor och två varma pooler med upp till 39 grader. Efter bad så klämde vi den sista biten och väl framme vid hyrbilsinlämningen kunde vi konstatera att vi åkt drygt 640 mil på NZ, således betydligt mer än i Australien. 

 

Att det skulle bli så många mil trodde vi inte i förväg men det har gått över förväntan bra och den egentligen enda incidenten inträffade strax utanför New Plymouth.....

En sammanfattning över NZ kanske kommer vad det lider men just nu känns det svårt att formulera en sådan då det finns så väldigt mycket som varit bra, fint och roligt att det inte går att göra en kort och koncis sådan.....

Nu säger vi tack och hej till NZ och på återseende!

MTB & Hobbiton

Idag var det dags för en favorit i repris, dvs MTB i Rotorua. Vi var uppe med tuppen i morse så vi stod och hängde på låset när cykeluthyrningen öppnade. Vi hyrde varsina cyklar och började dagen med att cykla tillsammans hela familjen. Men rätt snart delade vi på oss eftersom det går lite snabbare för Tyra, som är lite större. När vi sedan återträffades visade det sig att Ville gjort sin mest spektakulära vurpa i karriären. Man kan ju undra vad det är med killarna i familjen som ska hålla på och krascha titt som tätt när de cyklar. Han hade kommit fel med tramporna och därmed inte kunnat bromsa i en rätt brant backe och kom därför för fort in i en velodromkurva och körde in i ett träd. Men det gick bra även om det tog ett tag för honom att visa alla skrubbsår. Han var efter detta inte så sugen att cyckla något mer så V och jag åkte till bilen medan A fick nöjet att ta en tur med Tyra. När de väl var tillbaka turades A och jag om att åka medan den andra var med barnen. Det var om möjligt ännu roligare att cykla här i dag eftersom man kände till lederna lite efter att ha cyklat här ett par gånger tidigare. 

Vid tretiden var vi alla nöjda och åkte vidare till nästa aktivitet. Som A nämnde igår så har vi lite separationsångest och försöker därför pressa in så mycket som möjligt de sista dagarna. Vi har tidigare sagt att till Hobbiton behöver vi iaf inte åka. Dels eftersom vi inte är några fan av Sagan om ringen och Hobbit filmerna samt eftersom barnen är för små för att se Hobbit filmen. Men igår fick vi för oss att vi skulle dit och bokade in oss på en tur 17:30 idag. 

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den upplevelsen. Det var en väldigt fin kväll och mysigt att gå runt i det vackra böljande landskapet som numer huserar inte mindre än 44 Hobbithål. Det var även intressant dels att få berättat om hur de spelat in filmen och hur man gick tillväga när man byggde upp Hobbiton och hur mycket jobb som lades ner. Att återuppbygga Hobbiton till Hobbitfilmerna tog två år sen tog själva filmadet 12 dagar i Hobbiton (till hela trilogin). Ett exempel på vad man gjorde är Eken som står ovanför Frodos hus. Det är bara det att det inte fanns någon ek där i verkligheten så då byggde man en ek av stål och silicon sen beställde man löv från Taiwan som är fastsatta på trädet ett och ett. Nedan ser ni en skymt av den konstgjorda eken ovanför Frodos hus.

T, V och jag på besök hos en Hobbit

Sen hann vi även med en Cider och Ginger beer på baren Green Dragon innan det var dags att åka därifrån. På sommaren besöks Hobbiton av ca 2500 personer per dag när det är som mest besökare. Summa summarum det var rätt intessant men ska det bara värt pengarna så ska man nog vara mer Hobbitfan än oss

Nu har vi slagit upp tältet för sista gången här på NZ för denna gången. I morgon blir det en natt på hotell på flygplatsen för på tisdagmorgon tidigt som attan flyger vi till Thailand. 

På flykt....

Vi är ju inne på slutspurten av vår NZ-vistelse för denna gång och de sista dagarna har det känts lite vemodigt att vi ska lämna detta härliga land. En beskrivning som stämmer ganska väl in på oss se sista dagarna är att det känns lite som om vi är på flykt. Nu när dagarna som är kvar är lätträknade blir det lite så att vi försöker klämma in så mkt som möjligt och vi har inte riktigt ro att stanna för länge på samma ställe. Därför var vi idag uppe ganska tidigt för att hänga på låset till Waikamo caves. Ganska nära varandra ligger tre olika grottsystem som man kan gå in i. Vi siktade in oss på att att besöka två av dem men när det visade sig vara fullt till sent på EM i en av dem nöjde vi oss med att besöka Glowworm cave. Som man kanske förstår så är denna grottas stora begivenhet att det finns lysmaskar inne i grottan. Lysmaskar är små maskar som sitter i taket på grottorna och deras mage lyser i en grön färg som ska locka andra insekter till sig för att få dem att fastna i trådar som hänger ner från kroppen. Det var en häftig upplevelse att se alla lysmaskar och även att befinna sig i detta grottsystem tyckte hela familjen. På slutet av den guidade turen så fick man åka båt genom en del av grottan som är vattenfylld och det formligen kryllade av lysmaskar där, detta var helt klart höjdpunkten på turen. I ärlighetens namn så tyckte jag att vi kunde skippa grottorna när vi var på Nordön första ggn och att det nog mest var en turistfälla (vilket det nog även får anses vara då enbart Glowworm cave besöks av 500 000 turister per år) men så här i efterhand är jag glad över att vi tog turen dit. Nedan ett kort från stället där vi steg av båten då turen genom grottan var slut.

Efter grottbesöket så drog vi vidare mot Rotorua. Vi kände helt enkelt att vi är tvungna att cykla på de fantastiska stigarna en sista gång innan vi drar. Väl framme så var det varmt ute så vi åkte upp till Blue Lake för att bada och leka på lekplatsen som finns där, fördelen med att redan ha varit på ett ställe tidigare är att man vet vart man kan åka. En annan fördel som kan nämnas är att när man som vi gör hela tiden åker runt i en bil med alla våra saker så kan man när som helst andan faller på stanna till och laga mat eller koka kaffe eller som både Anna och jag gjorde idag riva fram joggingskorna och ta en repa som idag fick bli runt Blue Lake. Ingen lång tur men det var en fin stig och som Anna numera brukar säga; "bättre en kort tur än ingen alls". 

Inatt bor vi på en DOC camping vid en annan sjö i närheten av Blue Lake. Nedan hjälper Ville till med att sätta upp tältet.

Det blev taco-mys vid tältet och när vi nästan var i färd med att gå och lägga oss kom en farbror förbi och berättade att det fanns en grotta med lysmaskar inte långt från där vi tältar. För att ta sig dit så skulle man följa stranden och vada runt några klippor och i nästa vik skulle grottorna finnas. Vi tog på oss badkläderna och en pannlampa och vadade iväg på ett mysigt kvällsäventyr.  

Vi hittade grottan och smög in och vi fick se lysmaskarna ännu en gång denna dag! Och faktum är att det kändes ännu härligare att ge sig iväg på detta lilla familjeäventyr än det tidigare besöket i den kommersialiserade grottan i Waikamo (lite svårt att jämföra dock då det var ganska så olika äventyr)!

Tyvärr kan vi inte bjuda på några kort av lysmaskarna då det inte riktigt gör sig så bra tagna med Iphonen. 

Nu är det dags att ladda batterierna inför morgondagen då vi lär försöka pressa in så mkt som möjligt igen antar jag, god natt!

Rekord i vattenrutschkanan

Som A skrev igår så var vi i en vackert upplyst park igår kväll och strosade runt. Självklart blev barnen inspererade så vi hade även belysning i tältet natt.

Tyvärr stämde YR's väderprognos för New Plymouth lite för bra idag. Vi hade hoppats på en blå himmel idag eller iaf högre moln än dagens så att vi skulle kunna ta en närmare titt på Mt.Taranaki Men vädret kan man ju inte göra något åt så det var bara att anpassa planerna. Eftersom tältet för engångsskull var torrt när vi vaknade så bestämde vi oss för att packa ihop det. Vi resonerade att om vi bestämmer oss för att stanna en natt till i New Plymouth är det ju bara att sätta upp tältet igen.

Vi övervägde att hyra cyklar och cykla längs den fina strandpromenaden som är hela 11 km lång. Men eftersom sannolikheten för regn var hög i kombination med hård vind bestämde vi oss för att skippa det. Istället stack A ut på en joggingtur och kollade in den medan jag och barnen gick på museum. Det har visat sig att barnen gillar att gå på museum. Idag har vi bland annat sett strykjärnets utveckling från slutet av 1800-talet till idag, hur olika lokala skoluniformer sett ut övertiden, hur ett tanläkarrum såg ut på 60-talet, New Plymouths basebollslags orginalmaskot Ferdinand och mycket mycket mer. Sen fanns det en hel våning som handlade om surfing och där fick man spela att surfspel som barnen gillade skarpt. 

Efter att par timmar var vi dock nöjda och gick till Starbucks och tog en kopp lyxkaffe. Eftersom vädret inte hade blivit bättre hade vi ett familjeråd i sann "Familjen Hedenhös anda" och beslutade att vi skulle gå på Aquatic center och bada. Det var här pappa A slog rekord i antal åk på en timme i vattenrutchkanan. Vi köpte nämligen bara 3 åkband dels för att mamma A gärna avstår från att åka men även för att hon skulle stå nere och ta emot Tyra som vi trodde skulle få åka själv. Det visade sig dock att ingen under sju år fick åka själv och när vakten frågade Tyra hur gammal hon var svarade hon sanningsenligt six years (inte bara positivt att hon läst sig lite engelska) och därmed fick inte åka själv. Eftersom båda barnen ÄLSKAR att åka vattenrutchkana blev det många många åk för pappa A. 

Väl ute från badhuset började vi fundera om vi skulle stanna kvar i New Plymouth ,för att ha en chans att utforska Mt.Taranaki imorgon, eller åka vidare. Vi velade fram och tillbaka men när det fortfarande regnade vid fem-tiden och prognoserna visade på regn även i morgon bestämde vi oss för att passa på och åka bil i regnvädret. Mt.Taranaki får helt enkelt vänta till nästa gång vi kommer till NZ och då får vi se till att ha några fler dagar här. Vi åkte ca 2h norrut till Te Kuiti där vi nu ligger i tältet och hör hur regnet smattrar mot tältduken.

God Natt!

/Anna

Vidare västerut.....

Efter en morgonjogg som långt ifrån går upp på någon topplacering vad gäller fina löpturer på NZ, det var mest som att halka runt i ett lerigt dike, så fortsatte vi vår färd västerut. Vi hade fått tips om att vägen mellan Tamaranui och Stratford skulle vara väl värd att åka. Vägen är ca 15 mil och kallas för "The forgotten world highway". Vägen slingrade sig fint genom ett ibland böljande kulturlandskap där får betade och emellanåt genom trånga raviner och över bergiga pass. Däremellan kunde vi även se någon lämning kvar från tiden då det faktiskt bodde några där. Ungefär halvvägs ligger det enda samhället längs vägen, Whangamomona. Byn känns som om den varit oförändrad av yttre påverkan de senaste 50 åren åtminstone och byn har en härlig charm. Det finns ett hotell som var riktigt sevärt med en pub/restaurang där man så klart skulle ha tagi en öl om det inte vore för att vi var ute och åkte bil (jag tror i och för sig inte kiwisarna brydde sig så mkt om just det dock). Vi fick istället nöja oss med glass. Nedan är en bild på hotellet. 

Och här en bild på kidsen "posande" framför en av alla broar vi åkte över, som man kan ana så var det bitvis väldigt tät vegetation.  

Målet för dagen var att ta oss till New Plymouth som ligger på västkusten på Nordön i området som heter Taranaki. Taranaki (även kallat Mt Egmont) är förövrigt namnet på ett magnifikt vulkanberg på 2700 m någonting och som är mäktigt pga av att det är det enda berget i området och dessutom nära havet. Vid klart väder så lär man nog se detta berg var man än är i regionen. Under den senare delen av vår färd så hade vi Taranaki i blickfånget, även om det inte var helt perfekt väder. 

Det tog oss större delen av dagen att ta oss till New Plymouth pga av den slingriga vägen och alla stopp. Väl framme checkade vi in på en camping aldeles vid havet och därefter tog Anna en kvick jogg och passerade bla denna fina bro som tydligen har fått några priser för sin kreativa design (ska föreställa ett fiksskelett). 

När det började mörkna så tog vi oss upp till en av parkerna i staden där det under sommaren anordnas musikframträdanden på kvällarna men framförallt så smyckas parken av mängder av ljusuppsättningar. Det var oerhört mysigt att vandra runt i parken och uppleva alla lampor i olika färger och andra smakfullt lysande kreationer. Klockan blev rekordmycket innan vi kom tillbaka till tältet så därför tar jag och avrundar detta inlägg nu med några halvbra bilder från en helbra kväll.....

Jag skulle ju slutat detta inlägg men kom på att jag kanske ska nämna (annars lär ju Anna göra det i morgon och då vet man ju inte vilken version det blir :) ) att polisen stoppade mig med blåljus och sirener idag när vi närmade oss New Plymouth. Efter att ha snittat ca 45 km/h de just avverkade 15 milen längs "The forgotten world highway" så tyckte polisen att jag körde för fort när jag väl fick åka på en raksträcka. Efter ett med tanke på situationen väldigt fredligt samtal lämnade vi varandra som vänner, med mig fortfarande sittande bakom ratten dessutom.....