Vidare västerut.....

Efter en morgonjogg som långt ifrån går upp på någon topplacering vad gäller fina löpturer på NZ, det var mest som att halka runt i ett lerigt dike, så fortsatte vi vår färd västerut. Vi hade fått tips om att vägen mellan Tamaranui och Stratford skulle vara väl värd att åka. Vägen är ca 15 mil och kallas för "The forgotten world highway". Vägen slingrade sig fint genom ett ibland böljande kulturlandskap där får betade och emellanåt genom trånga raviner och över bergiga pass. Däremellan kunde vi även se någon lämning kvar från tiden då det faktiskt bodde några där. Ungefär halvvägs ligger det enda samhället längs vägen, Whangamomona. Byn känns som om den varit oförändrad av yttre påverkan de senaste 50 åren åtminstone och byn har en härlig charm. Det finns ett hotell som var riktigt sevärt med en pub/restaurang där man så klart skulle ha tagi en öl om det inte vore för att vi var ute och åkte bil (jag tror i och för sig inte kiwisarna brydde sig så mkt om just det dock). Vi fick istället nöja oss med glass. Nedan är en bild på hotellet. 

Och här en bild på kidsen "posande" framför en av alla broar vi åkte över, som man kan ana så var det bitvis väldigt tät vegetation.  

Målet för dagen var att ta oss till New Plymouth som ligger på västkusten på Nordön i området som heter Taranaki. Taranaki (även kallat Mt Egmont) är förövrigt namnet på ett magnifikt vulkanberg på 2700 m någonting och som är mäktigt pga av att det är det enda berget i området och dessutom nära havet. Vid klart väder så lär man nog se detta berg var man än är i regionen. Under den senare delen av vår färd så hade vi Taranaki i blickfånget, även om det inte var helt perfekt väder. 

Det tog oss större delen av dagen att ta oss till New Plymouth pga av den slingriga vägen och alla stopp. Väl framme checkade vi in på en camping aldeles vid havet och därefter tog Anna en kvick jogg och passerade bla denna fina bro som tydligen har fått några priser för sin kreativa design (ska föreställa ett fiksskelett). 

När det började mörkna så tog vi oss upp till en av parkerna i staden där det under sommaren anordnas musikframträdanden på kvällarna men framförallt så smyckas parken av mängder av ljusuppsättningar. Det var oerhört mysigt att vandra runt i parken och uppleva alla lampor i olika färger och andra smakfullt lysande kreationer. Klockan blev rekordmycket innan vi kom tillbaka till tältet så därför tar jag och avrundar detta inlägg nu med några halvbra bilder från en helbra kväll.....

Jag skulle ju slutat detta inlägg men kom på att jag kanske ska nämna (annars lär ju Anna göra det i morgon och då vet man ju inte vilken version det blir :) ) att polisen stoppade mig med blåljus och sirener idag när vi närmade oss New Plymouth. Efter att ha snittat ca 45 km/h de just avverkade 15 milen längs "The forgotten world highway" så tyckte polisen att jag körde för fort när jag väl fick åka på en raksträcka. Efter ett med tanke på situationen väldigt fredligt samtal lämnade vi varandra som vänner, med mig fortfarande sittande bakom ratten dessutom.....