Napier

Efter att vi för dagen packat ihop ett nästan torrt tält styrde vi kosan in mot centrumet av Napier. Så värst mkt visste vi inte om Napier mer än att staden 1931 drabbades av en förödande jordbävning som tog många människors liv och som ödelade stora delar av staden. Skalvet var tydligen 7,9 på Richterskalan.  Arkitekten som valdes ut att planera upp staden igen valde att husen och andra byggnader skulle byggas i art-deco stil, en stil som inte sade mig så mkt igår men som säger mig lite mer idag efter att ha varit i staden. Om ni sett filmen "Great Gatsby" eller andra scener som skildrar 30-talets Amerika så får ni en ganska målande beskrivning över hur staden ser ut. Hursomhelst gillade vi den mkt och det var mysigt att strosa omkring i. Sen gör ju det faktum att staden ligger vackert utmed havet inte saken sämre. 

Efter lunch, även idag thaimat och risken finns kanske att vi hinner ledsna på thaimat lagom tills vi kommer till Thailand, och lite lek i stadens förträffliga lekpark så åkte vi ut till Bay View för att hälsa på några bollnäsbekanta till Anna. Väl där blev vi erbjudna att stanna över Nyår vilket vi nappade på. Det är både trevligt med lite svenskt sällskap för oss, vilket om inte annat märks på att barnen babblar på som bara den när de har chansen att nu få prata svenska med andra än oss (Tyra redogjorde bla för årets julkalenders 24 avsnitt i en enda lång mening utan att hämta andan) och både trevligt och skönt att bo i ett hem några dar. De har en grymt fin trädgård innehållande många spännande fruktträd som vi inte har hemma, såsom apelsin-, citron- och passionsfruktsträd. Vi blev även bjudna på hederligt bryggkaffe vilket smakade gott då vi inte druckit sådant sen vi lämnade Sverige och även på julskinka! Frågar ni Ville så var nog han mest nöjd över alla kakor han fick äta. Vår son är inte direkt diskret när han det första han gör är att fråga hur många kakor man får ta.....

Nordön here we come!

I morse packade vi ihop tältet med en väldig fart. Klockan ringde 06:25 och 

06:43 hade packat ihop allt och rattade Nissan från campingen och ner till färjeterminalen. Idag var det nämligen dags för oss att åka tillbaka till Nord Ön igen och även om vi har drygt 1 vecka kvar på NZ börjar det kännas som att vi är på väg härifrån. Lite vemodigt kändes det, med nu ska vi se till att njuta av Nord ön den kommande veckan. 

Det är lite roligt det där med tid och tidsuppfattning. Vi har nu ganska precis 3 veckor kvar av vår resa och ändå känns det som att vi snart ska åka hem. Jag börjar även få svårare och svårare att hålla tankar på jobb, dagislämningen och dylikt borta från mina tankar. Jag försöker dock påminna mig själv om att 3 veckor är längre tid än den flesta är borta på sin semester och att det är länge än tills vi ska åka hem. 

Nu åter till dagen, vid 11-tiden kom vi fram till Wellington och vi hade redan igår bestämt att vi skulle besöka Te Papa, NZ National museum, vilket passade bra eftersom det regnade när vi kom fram. Te Papa är ett 6 våningar stort museum så det gäller att välja ut vad det är man vill se. Många av sakerna är interaktiva så även barnen tyckte det var roligt. Det fanns tex ett rum där man fick känna på hur det känns att vara i ett hus under en jordbävning och vi fick lära oss hur man jordbävningssäkrar sitt hus. Vi förstod också på allvar att det inte är frågan om NZ kommer att drabbas av fler jordbävningar utan NÄR. Sen lärde vi oss om de djur som finns både i havet och på land i NZ. Nedan leker barnen i ett "blåvalshjärta" i naturlig storlek. När man såg detta fattar man att blåvalar är rätt stora. 

Men roligast av allt tyckte nog barnen att det var att jaga såpbubblor ute i regnet. 

Som ni ser nedan var det inte vilka såpbubblor som hellst utan det var  gigantiska såpbubblor. 

När såpbubbelmannen tog fram grejer för att göra supergigantiska såpbubblor bad han barnen att inte panga dessa bubblor. Det var nästa omöjligt för barnen att låta bli och med jämna mellanrum var det något barn som inte kunde motstå frestelsen. Jag påminde vid ett tillfälle våra barn att de inte fick panga bubblorna då jag sett hur det ryckt i deras armar. V vänder sig då mot mig och säger "Mamma vi pangar inga bubblor VI ÄR JU LYDIGA BARN". Att jag inte tänkte på det . 

Efter museibesöket påbörjade vi vår resa norrut. I morgon eftermiddag skall vi hälsa på två föredetta bollnäsbor, Kerstin och Ingrid, i Napier. Vår tanke var att åka lite drygt halvvägs ikväll och sedan åka de sista milen i morgon. Med det slutade med att vi tog en långkörning och åkte hela vägen till Napier innan vi slog upp vårt lilla röda. Det blev förvisso sent men nu slipper vi åka bil i morgon och det kommer barnen att gilla. 

Nu håller vi tummarna att det blir sol i morgon. 

/Anna