Arthur's Pass

Även i natt har det regnat ute. För tolv år sedan när vi var här packade vi aldrig ihop tältet blött och nu känns det som att vi aldrig packar ihop det torrt. Men vi är tacksamma att det regnar på nätterna och inte på dagarna! Nu ligger vi i tältet igen och plötsligt börjar det så smått smattra mot tältduken igen. Men nu backar vi bandet. 

Imorse var det lite kyligt ute när vi vaknade så det fick bli en frukost i tältet. Vi bodde nämligen på en DOC camping i natt (= naturcaming) och där finns endast toalett och en vattenkran. Men barnen tyckte det var mysig med frukost i sängen.

Efter frukost började vi vår resa mot Västkusten via Arthur's Pass. Det tog dock sin lilla tid för det var galet Senic så det blev många fotostopp. Dessutom försökte vi göra en god gärning idag. När vi åkt knappt 30 min stod en man och vinkade vid vägen. Det visade sig att han och frun (+ en 6 mån bäbis) hade fått punktering ca 2 km ner på en grusväg och de saknade både fälgkors och domkraft. Mannen hade nämligen glömt att lägga tillbaka det i bilen sist han städade den så frun var INTE glad. Jag var dock lite skeptisk till att hjälpa då det kanske var något fuffens på gång och jag  inte var så sugen på att bli rånad. A lugnade mig dock med kommentaren "men Anna, vi är på NZ nu och här är alla människor vänliga!". (För så är det faktiskt) Vi tömde således vår baklucka på all packning och kollade vad vi hade för utrustning i bilen. Bingo, vi hade både en domkraft och en hylsa så A och mannen hoppade in i bilen medan jag satt kvar vid vägkanten med all vår packning.

Jag kan lova att alla som åkte förbi stirrade på mig där jag satt vid vägkanten med all vår packning och kokade kaffe. Oväntat snabbt kom A & mannen tillbaka då det visade sig att vår hylsa var för stor. Så vi packade in våra saker och åkte vidare medan mannen fortsatte stoppa bilar.

Från vårt campingställe till Atrhur's Pass Village var det ca 2 mil men det tog oss nästan 2 h att köra. Detta på grund av alla stopp för att fota och njuta av det vackra landskapet. Här kommer ett smakprov. 

Klockan hade börjat närma sig lunchtid när vi kom fram. Vi tog ett snabbstopp vid turistinformationen och fick redan på att det på toppen av passet finns en 1,5h vandring upp i en dal, perfekt  för oss med andra ord. Vi hade inte planerat för att vandra så det var till att dra på barnen superunderställen på parkeringen och packa en ryggsäck med mat. Vi lärde oss idag vikten av mental förberedelse. Alltid när vi skall göra en längre promenad brukar vi prata med barnen om det kvällen innan eller iaf på morgonen med så var inte fallet idag. Detta var nog en bidragande faktor till att inget av barnen var på något vidare promenadhumör idag. Men med hjälp av lite Indiansmygslek tog vi oss framåt. 

Lunchstället blev i ett stenröse men inte vilket stenröse som hellst utan ett med väldigt fin utsikt. Jag gillar att ta Triangiakökskort så här kommer ett. 

Idag får även kocken vara med på ett kort.

Och så passar vi på att klämma in ett kort till på Otira dalen

Både i går kväll och idag har vi på flera ställen stött på en papegojlik fågel som kallas Kea. Väldigt orädda fåglar som är gulgröna men skiftar lite i  blått och är oranga på undersidan av vingarna. De är jättefina när se flyger. 

Nu ligger vi i tältet i .... hmm var är vi egentligen?? Det är ett ställe på H och ligger på västkusten och det ska finnas en jättefin George här och vid den tänkte vi ta en förmiddagskaffe i morgon. Har vi tur får vi ta ett "Triangiakort" där i morgon. Sen kanske A kan skriva i morgondagens inlägg vad stället på H heter där vi bor i natt. 

Tack och god natt!

Med vänlig hälsning,

Fru Elg