Gott Nytt År!

Till att börja med vill vi önska er alla en god fortsättning på det nya året!

I går var det Nyårsafton och då hade vi semester från Bloggandet så jag börjar detta inlägg med att skriva lite om gårdagen. Kvällen innan nyårsafton hade vi varit till en av Kerstins vänninor och lånat en "Toy Box" med leksaker sen henns barn var små. Vi hämtade lådan ganska sent så barnen hann inte, till sin stora förtvivlan, leka något med leksakerna innan det var dags att gå och lägga sig. Så det första V sa när han vaknade var "mamma får jag gå och leka nu"? Vilket han såklart fick och hade barnen själva fått bestämma hade de nog stannat hemma hela dagen och lekt. Dels för att de tyckte att det var kul med leksaker men också för att de tyckte att det var mysigt att vara i ett hem (liksom A & jag). 

V har länge önskat sig mannagrynsgröt till frukost men vi har inte lyckats hitta det i affären och det beror troligtvis på att vi inte vetat vad det heter på engelska . Nu hade V sån tur att Kerstin & Ingrid kunde skrapa ihop mannagryn så att han och T fick varsin portion gröt till frukost och den gick ner i ett nafs. 

Efter frukost åkte allihop ut till Eskdale ett skogsområden där det finns MTB leder. A och jag tog en cykeltur tillsammans, Ingrid tog en löptur medan Kerstin och barnen tog en kortare promenad och sen lekte de i skogen. Det var första gången på länge som jag och A kunde göra träna tillsammans vilket var riktigt roligt! 

 

Det var en riktigt varmdag så när vi stoppat i oss lite mellis tog vi med oss barnen och in till Napier för att ta ett dopp. Väl där hade solen gått i moln och inget av barnen ville bada så det var vi vuxna som tog oss ett dopp. 

Vi har blivit riktigt bortskämda av våra värdinnor som och de fixade middagen medan A och jag funderade på var vi skulle ta vägen idag. Efter att vi ätit middag började barnen bli trötta i ögonen och gick till sängs. Kerstin stannade hemma med barnen medan Ingrid, A och jag tog en tur in till Napier för att strosa runt och känna på atmosfären. Det är verkligen mysig stad som är väl värd ett besök. 

Idag var det alltså dags för oss att åka vidare. Fast hela familjen var nog rätt sugen att stanna hos Kerstin och Ingrid åtminstone en natt till. Men eftersom vi inte har så många dagar kvar innan det är dags att flyga vidare så bestämde vi oss för att åka vidare.

K & I har som A skrev i går en jättemysig trädgård som känns som en guldgruva med alla fruktträd och övrigt som de odlar där. 

Det har känts riktigt lyxigt att få dricka färskpressad apelsinjuice gjord på apelsiner som plockats i trädgården. 

Kerstin och Ingrid tack än en gång för er gästfrihet. Hela familjen Elgesjö har haft det toppen hos och tillsammans med er!

Eftersom solen sken från en klarblå himmel och det inte ser ut att vara lika bra väder dit vi ska bestämde vi oss för att göra något i Napier innan vi körde västerut. Det brukar också vara bra om barnen fått leka av sig lite innan man åker bil. Vi lät barnen bestämma vad vi skulle göra och då blev det att åka till en lekpark inne i Napier dit vi varit första dagen. När de lekt så de var nöjda åkte vi upp till en utsiktsplats och åt lunch. Där uppifrån fick vi en bra utsikt över hamnen. Jag undrar om jag kan ta ut lön & traktamente idag eftersom detta kort skulle kunna vara taget på en tjänsteresa. 

Efter att ha åkt en stund stannade vi för att koka oss lite kaffe. Stoppet blev utanför en privatskola och eftersom dörren var öppen gick jag in och frågade om vi fick låna lekplatsen vilket vi gick. Vi började prata lite och efter ett tag frågade  damen om vi ville låna skolans pool. Efter att ha suttit ett tag i en varm bil var det två barn (och en pappa) som blev glad för erbjudandet så vi tackade ja. 

Efter det svalkade badet åkte vi resten av dagens etapp till Tongoriro Nationalpark där vi tog in på en DOC camping. 

/Fru Elg

Napier

Efter att vi för dagen packat ihop ett nästan torrt tält styrde vi kosan in mot centrumet av Napier. Så värst mkt visste vi inte om Napier mer än att staden 1931 drabbades av en förödande jordbävning som tog många människors liv och som ödelade stora delar av staden. Skalvet var tydligen 7,9 på Richterskalan.  Arkitekten som valdes ut att planera upp staden igen valde att husen och andra byggnader skulle byggas i art-deco stil, en stil som inte sade mig så mkt igår men som säger mig lite mer idag efter att ha varit i staden. Om ni sett filmen "Great Gatsby" eller andra scener som skildrar 30-talets Amerika så får ni en ganska målande beskrivning över hur staden ser ut. Hursomhelst gillade vi den mkt och det var mysigt att strosa omkring i. Sen gör ju det faktum att staden ligger vackert utmed havet inte saken sämre. 

Efter lunch, även idag thaimat och risken finns kanske att vi hinner ledsna på thaimat lagom tills vi kommer till Thailand, och lite lek i stadens förträffliga lekpark så åkte vi ut till Bay View för att hälsa på några bollnäsbekanta till Anna. Väl där blev vi erbjudna att stanna över Nyår vilket vi nappade på. Det är både trevligt med lite svenskt sällskap för oss, vilket om inte annat märks på att barnen babblar på som bara den när de har chansen att nu få prata svenska med andra än oss (Tyra redogjorde bla för årets julkalenders 24 avsnitt i en enda lång mening utan att hämta andan) och både trevligt och skönt att bo i ett hem några dar. De har en grymt fin trädgård innehållande många spännande fruktträd som vi inte har hemma, såsom apelsin-, citron- och passionsfruktsträd. Vi blev även bjudna på hederligt bryggkaffe vilket smakade gott då vi inte druckit sådant sen vi lämnade Sverige och även på julskinka! Frågar ni Ville så var nog han mest nöjd över alla kakor han fick äta. Vår son är inte direkt diskret när han det första han gör är att fråga hur många kakor man får ta.....

Nordön here we come!

I morse packade vi ihop tältet med en väldig fart. Klockan ringde 06:25 och 

06:43 hade packat ihop allt och rattade Nissan från campingen och ner till färjeterminalen. Idag var det nämligen dags för oss att åka tillbaka till Nord Ön igen och även om vi har drygt 1 vecka kvar på NZ börjar det kännas som att vi är på väg härifrån. Lite vemodigt kändes det, med nu ska vi se till att njuta av Nord ön den kommande veckan. 

Det är lite roligt det där med tid och tidsuppfattning. Vi har nu ganska precis 3 veckor kvar av vår resa och ändå känns det som att vi snart ska åka hem. Jag börjar även få svårare och svårare att hålla tankar på jobb, dagislämningen och dylikt borta från mina tankar. Jag försöker dock påminna mig själv om att 3 veckor är längre tid än den flesta är borta på sin semester och att det är länge än tills vi ska åka hem. 

Nu åter till dagen, vid 11-tiden kom vi fram till Wellington och vi hade redan igår bestämt att vi skulle besöka Te Papa, NZ National museum, vilket passade bra eftersom det regnade när vi kom fram. Te Papa är ett 6 våningar stort museum så det gäller att välja ut vad det är man vill se. Många av sakerna är interaktiva så även barnen tyckte det var roligt. Det fanns tex ett rum där man fick känna på hur det känns att vara i ett hus under en jordbävning och vi fick lära oss hur man jordbävningssäkrar sitt hus. Vi förstod också på allvar att det inte är frågan om NZ kommer att drabbas av fler jordbävningar utan NÄR. Sen lärde vi oss om de djur som finns både i havet och på land i NZ. Nedan leker barnen i ett "blåvalshjärta" i naturlig storlek. När man såg detta fattar man att blåvalar är rätt stora. 

Men roligast av allt tyckte nog barnen att det var att jaga såpbubblor ute i regnet. 

Som ni ser nedan var det inte vilka såpbubblor som hellst utan det var  gigantiska såpbubblor. 

När såpbubbelmannen tog fram grejer för att göra supergigantiska såpbubblor bad han barnen att inte panga dessa bubblor. Det var nästa omöjligt för barnen att låta bli och med jämna mellanrum var det något barn som inte kunde motstå frestelsen. Jag påminde vid ett tillfälle våra barn att de inte fick panga bubblorna då jag sett hur det ryckt i deras armar. V vänder sig då mot mig och säger "Mamma vi pangar inga bubblor VI ÄR JU LYDIGA BARN". Att jag inte tänkte på det . 

Efter museibesöket påbörjade vi vår resa norrut. I morgon eftermiddag skall vi hälsa på två föredetta bollnäsbor, Kerstin och Ingrid, i Napier. Vår tanke var att åka lite drygt halvvägs ikväll och sedan åka de sista milen i morgon. Med det slutade med att vi tog en långkörning och åkte hela vägen till Napier innan vi slog upp vårt lilla röda. Det blev förvisso sent men nu slipper vi åka bil i morgon och det kommer barnen att gilla. 

Nu håller vi tummarna att det blir sol i morgon. 

/Anna

Sista rycket på Sydön

Kanske var det "bed bugsen" som gjorde att Anna vaknade tidigt i morse? Och kanske tyckte hon att de lämpligast skakades av genom en löptur i regnet? Hursomhelst var hon ute och joggade redan vid sjusnåret i morse. Hon hittade en fin runda som gick bort och förbi sälkolonin och vidare till en annan liten by innan den gick tillbaka till Kaikora där vi för natten bott. Rundan var tillräckligt fin för att jag skulle upprepa den efter henne.

Redan igår när vi sett väderprognosen för idag så bokade vi biobiljetter till Disneyfilmen "Frozen" som skulle gå kl 11. Det var ett perfekt sätt att tillbringa en regnig förmiddag på och filmen i sig var helt ok. Det var en ganska salig blandning av karaktärer i filmen innehållande bla renen Sven och snögubben Olaf, därmed lite nordisk prägel på denna Disneyfilm.

Det sista vi gjorde innan vi lämnade Kaikora var att svulla på thaien. Stärkta av lunchen tog vi sen de sista ca 15 milen upp till Picton där vår färja tidigt i morgon bitti ska ta oss över till Nordön igen. När vi började närma oss Picton så slutade regnet och väl framme så var det tom så att vi såg solen! Det kändes extra skön när alla inomhusboenden verkade fullbelagda och det enda alternativ som återstod var tältet. 

Nedan är vi etablerade på campingen och middag för dagen blev korv och mos, mums.

Avslutningsvis så vill vi bara instämma i det som framgår av Tyras tröja - Vi gillar Nya Zeeland!

En regnig dag!

När vi vaknade i morse var det riktigt grått och regnigt ute. Så efter frukost satt vi kvar ett tag i köket och spelade lite kort. Vi spelade UNO och Angry Birds som barnen fått i julklapp. I vanliga fall brukar vi avsluta dagarna med att spela kort. Det är ju inte hela världen om barnen är sur när de ändå ska gå och lägga sig. Men att börja dagen med kortspel var vågat av oss för att någon kommer att bli arg/sur är ju självklart eftersom det bara är en som kan vinna. Det är faktiskt rätt facinerande att se hur arga/ledsna/sura de kan bli av att förlora och även hur glada de blir över att vinna. Det är ibland rätt svårt att hålla sig för skratt och det delvis för att både A och jag känner igen oss så väl sen vi själva var små. Jag tror att våra föräldrar kan vittna om att vi inte heller har varit (är) världens bästa förlorare. Efter att vi spöat skiten ur barnen i både UNO och Angry Birds så att de var lagom sura packade vi in oss i bilen och åkte mot Kaikora. Om bilresan är det inte så mycket att säga förutom att det var (och fortfarande är) perfekt bilåkarväder dvs regn. 

Väl framme i Kaikora checkade vi in på ett motell eftersom ingen av oss var särskilt sugen på att sätta upp tältet när det ösregnar ute. De flesta motellen var fullbokade men vi hittade ett som hade lediga rum och dessutom var billigt. Hör ni hur varningsklockorna ringer? 

Det brukar ju nästan alltid finnas en anledning till att något är billigt eller finns kvar när allt annat är slut och så var fallet även denna gång. Jag brukar inte vara kräsen när det gäller boende med hade det inte regnat så mycket ute så hade jag 100 gånger hellre bott i tält. Vi får hoppas att sänglopporna håller sig borta om jag säger så. När A läser detta kommer han att tycka att jag överdriver och att det är inget fel på detta motel, så sanningen ligger väl som vanligt någonstans mittemellan. 

Kaikora är mest känt för att det finns mycket djurliv i havet här och det är det som drar hit alla turister. Här kan man simma med delfinerna, paddla med delfiner, åka på valskådning mm. Det finns också en sälkoloni som man kan åka till så vi tog på oss våra regnkläder och åkte ut för att leta sälar.

Som ni ser så var det rätt bistert ute idag.

Men vi fick i allafall se en del sälar. 

Det blir inte de bästa bilderna med mobilkameran i dagens väder men om ni tittar noga kan ni se sälen Sune. Efter att vi knatat runt på klipporna ett tag och sett lite sälar ansåg vi oss fått vi nog med friskluft för dagen och åkte hem för att äta middag och avsluta dagen som den började dvs med lite kortspel. 

På vägen hem stannade vi vid en telefonkiosk och såg de sista två avsnitten av julkalendern.

Måste säga att årets julkalender var en riktig höjdare. För er som undrar varför vi stannade vid en telefonkiosk för att se julkalendern så är anledningen att vi har gratis internet vid telefonkiosker. 

God natt! 

Don't let the bedbugs bite ya!

Onuko bush retreat

Som Anna nämnde i föregående inlägg så hade vi sedan tidigare bokat in oss på ett ställe som heter Onuko bush retreat. Vi ville gärna ut på Banks Peninsula och då gärna bo på något mysigt ställe som vi gjorde sist vi var här. Dock ville vi inte ta in på något back packer ställe utan vara lite mer för oss själva. När vi såg bilderna på detta ställes hemsida såg det grymt fint och charmigt ut. Bilderna visade sig vara säkert 10 år gamla för när vi kom fram hade vi svårt att känns igen de bilder vi sett från nätet. Med lite fantasi och förutsatt att man inte gjort ett handtag för att hålla skick på stället under dessa 10 år så kanske man kan ana några likheter. Jag vill inte påstå att det är äckligt eller ruffigt men jämfört med hotellsviten vi kom ifrån blev kontrasterna stora. Här är det separett-toa och ingen el som gäller. När vi bokade detta för ca en månad sedan så tänkte vi att dessa nätter skulle bli våra dagar med lite lyxigare life-style här på NZ, så blev det dock inte riktigt. Nedan är 3/4-delar av gänget samlade framför stället där vi bor.

Utsikten är dock hänförande och nu när vi bott in oss ett dygn så tycker vi det är ganska mysigt med det spartanska. Ungarna  är i alla fall för härliga för när vi checkade in igår så var de utomordentligt nöjda och tyckte både sängarna var sköna (och då sover ändå Ville på en madrass på golvet) och att det var ju så mysigt för det kändes ju som att vara i farmor och farfars stuga (troligtvis pga separett-toan)! 

Det visade sig att vi hade tagit in på ett bed and breakfast för frukosten skulle tydligen ingå och vid 8:30 gick vi till köks-skjulet och där stod ägaren och gjorde frukost åt oss. Så gott som allt de äter är hem-producerat med det som finns att tillgå på gården och frukosten vi fick smakade riktigt bra även om jag fick förstärka den i smyg efteråt. Då det var riktigt igengrått ute tog vi vid där vi slutade kvällen igår, dvs med kortspel. Därefter så for vi ner till det största samhället ute på halvön, Akaroa. Vädret skiftade och vi hade ganska fint väder och både Ville, Tyra och jag kunde då konstatera att vi var på tok för varma i våra julklappsullunderställströjor (långt ord jag fick till va?). Men det var bara att gilla läget. Efter lite promenerande så kom vi till ett ställe som heter "The giants garden". Här bor en kvinna som är konstnär och när hon köpte den gamla gården där huset ligger så fann hon nedgrävt porslin i trädgården. Källsortering fanns inte då så man grävde helt sonika ner saker i trädgården. Då hon tyckte att porslinet var för fint för att göra sig av med så bestämde hon sig för att höra ngt fint av det och gjorde en mosaikgång framför ingången till hennes hus. Därefter verkade det inte som hon kunde sluta hålla på för under 14 års tid har hon utökat med att göra konstverk och diverse, både roliga och vackra, skapelser i hennes trädgård varvat med buskar och rabatter och det mesta är dekorerat av mosaik. För lite exempel se nedan.

Om till och med jag imponerades av denna trädgård och tyckte den var fin så kan jag ju bara undra hur mkt svärmor Stina skulle ha tyckt om detta ställe....

Övrigt som kan nämnas om byn Akaroa, förutom att det ligger väldigt fint, så kan jag nämna att den varit lite av en fransk koloni och att det ligger många fina små pittoreska hus där. Dessutom fanns en lekpark som Tyra och Ville gillade. 

Familjen som driver stället där vi bor har två döttrar som är precis i Tyras och Villes ålder och framförallt Tyra har hängt med dessa tjejer hela EM. Idag var hon faktiskt så modig att hon själv gick till deras hus och knackade på och undrade om de skulle leka, strongt gjort med det ännu så länge magra engelska ordförråd hon besitter.

Själv var jag ute på en fin joggingtur under EM med härlig utsikt över Banks Peninsula (på den nedersta bilden kan man ana ett av de stora kryssningsfartyget som kommer in i viken varje dag) .

God Jul

Hoppas ni alla haft en underbar jul trots avsaknaden av snö där hemma. Vi hade en mysig men annorlunda julafton och dagen till ära tog vi semester från bloggandet. Vem vill ligga och blogga när man bor i en svit???? 

Vi började gårdagen med en frukost i tältet medan vi lyssnade på de sista regndropparna som stuttsade mot tältduken. Tomten hade varit snäll och kommit med ett paket till barnen under natten. De blev lite förvånade när han hade slagit in vår gamla IPad i paketet. 

De blev dock nöjda när de fick se att han fixat dit en ny film att se på. De 6-7 filmerna som vi laddat in innan vi åkte hemifrån har de sett väldigt många gånger vid det här laget. De brukar ofta sen på film under bilresorna eftersom de inte har samma intresse av att titta på vackra vyer som oss vuxna. Vi har hittills åkte ca 800 mil bil så då förstår ni att de hunnit se varje film några gånger.

Direkt efter frukosten hoppade vi i bilen och åkte mot Christchurch. Innan vi åkte till hotellet fick vi lov att leta upp ett Countdown för att handla mat till de närmsta dagarna eftersom allt är stängt  på juldagen och vi skall åka ut och bo på ett Fram stay. Här på NZ är de på juldagen som man firar jul så på julafton är ungefär som 23:e dec hemma dvs alla skall fixa det sista inför julen. Vi kan väl avslöja att vi inte var själva på affären.

Vi hade valt ett hotell som låg ganska centralt i Christchurch. När vi skulle checka in frågade receptionisten var i från vi kom när och Andreas berättade att vi kom från Falun så uppgraderade han oss till Sviten. Det tackar vi för! Det visade sig nämligen att han pappa bodde i Falun och driver ett SPA där. 

Barnen och A sprang in och kollade rummet som bestod av två sovrum och ett stort vardagsrum. Barnen kom ut på trappan och såg lyriska ut och sa "mamma vet du det finns 3st TV-apparater och vi har ett eget rum". När vi packat in vårt pick och pack och alla hade tagit ett bad bestämde vi oss för att ta en promenad till Cathedral square som ligger mitt i centrum. Eller jag borde kanske säga tidigare centrum för idag känds det som att det inte finns något som kan kallas "Town center" i Christchurch. Det är nämligen så att i februari 2011 skakades Christchurch av en kraftig jordbävning som mätte 6,3 på Richterskalan och hade sitt epicentrum mitt i centrum. Ännu efter nästan tre år är många byggnader fortfarande avspärrade detta trots att många har rivits. Vissa byggander håller på att restaureras men ytterligare ca 100 byggnader kommer att rivas. Det var en kuslig känsla att gå runt där och man inser vilka krafter modernjord besitter. 

Ovan är bild på några hus som är avspärrade och öde. 

Resterna vid Cathredal square.

På de ställen där man redan rivit byggnader uppstår stora tomma ytor. På dessa ytor har Christchuchborna skapat sk Gapfillers det kunde vara lite vad som hellst.

Här kommer några  exempel på Gapfillers

Vi tog även en liten spårvagnstur för att se lite mer av staden

Ovan är vi på en gata som precis har restaurerats klart och butikerna har öppnat upp igen precis innan jul. När vi kom tillbaka från spårvagnsturen hade klocka hunnit bli sen eftermiddag så vi knatade tillbaka till hotellet för att se om tomten varit förbi med några paket. På vägen dit stannade vi och handlade med oss Thai mat så även denna jul blev vi mätta så att vi knappt kunde röra oss. Men lite godis gick som vanligt att pressa ned.

Som ni ser fick vi också lite glögg. Det är såååå gott med glögg särskilt när man vet att man bara får dricka 1 flaska i år. 

Efter maten var det paketutdelning där T agerade Tomte medan V och pappa var renar. 

 

Sedan spenderades resten av kvällen pysslades med julklappar samt "skypandes" med våra familjer där hemma.

Sen på juldagen dvs idag var det dags att checka ut från våran svit där vi förövrigt gärna hade stannat lite längre!

Men idag var det dags att åka ut till Akaroa där vi bokat en stuga på Ett B&B, Onoku bush retreat. Sist vi var på NZ bodde vi på ett farm hostel som ligger bara några hundra meter från stället där vi bokat in oss nu och sist tyckte vi att det var otroligt vackert där ute. På hemsidan såg detta ställe väldigt mysigt ut så våra förväntningar var högt ställda. Banks Penisula där Akaroa ligger är en gammal vulkan och det går en väg uppe på den gamla kraterkanten (Summit Road) som vi läst att skulle vara väldigt vacker så vi valde den trots att den är längre. Ett beslut vi inte ångrade för det var verkligen vackert. Jag har av någon anledning blivit chaufför på denna resa vilket är en nackdel man åker på vackra platser (kanske därför A sett till att jag blivit chafför). Men utsikten är rätt vacker även genom backspegeln!

Väl framme vid vårt B&B blev vi lite förvånade det låg otroligt vackert men i övrigt var det en bit i från vad vi förväntat oss. Men det skriver vi lite mer om i morgon för nu är mina ögonlock alldeles för tunga!

God fortsättning och njut av varandra!

/Fru Elg

Tyskar, camping och ett högt berg...

Då vi oftast väljer rubrik på dagens inlägg innan vi börjar skriva det så har man oftast en tanke om vad inlägget ska handla om.  Idag tänkte jag försöka få in följande tre saker i inlägget och det är tyskar, camping och ett högt berg. Vi får väl se om det går och i vilken ordning det kommer....

Efter en ganska mysig och ganska sen kväll igår så blev det sovmorgon i morse och vi rullade inte iväg från Queenstown och hotellet förrän vid 10-snåret. Målet för dagen var att ta oss en rejäl bit upp mot Christchurch där vi har tänkt spendera Julaftons eftermiddag samt Juldagen. Efter några timmar i bilen så bestämde vi oss för att det vore kul att åka omvägen (ca 11 mil) förbi Mt Cook, eller Aoraki, som det även kallas. Aoraki är NZ: s högsta berg och når imponerande 3747 möh. Således ett högt berg. 

Väl vid Aoraki tog vi en lämpligt lång promenad med tanke på att vi inte hade så mkt tid på oss. Den gick upp till Keas Point därifrån man hade en fin utsikt över Aoraki och kringliggande berg och glaciärer. Således fick vi även se en del snö, om än på håll, och det är väl i paritet med vad ni får se därhemma så här i dessa knepiga juletider vad jag förstår. 

Efter ett skönt brejk vid Aoraki fortsatte vi vår färd och kom fram till en DOC camping på kvällen (och nu borde vi ha mindre än 20 mil kvar till Christchurch att åka i morgon). Vi blev lite jalur på var vi skulle hamna för vägen vi åkte på blev mindre och mindre men tillslut öppnade sig en glänta i skogen. Jag satte igång med att fixa tacos medan Anna satte upp tältet och fixade i ordning liggunderlag och sovsäckar.

När vi campar så brukar det ta oss ca 10 min att få upp tält och bädda i ordning med liggunderlag och sovsäckar mm. När vi kom vid 18 tiden så var vår tältgranne i full färd med att slå upp deras tält. De tar dock det här med camping lite seriösare än oss och har förutom ett gigantiskt tält även med sig sängar, köksbord, solstolar och diverse annat som är bra att ha. Under hela kvällen så har mannen hållit på med att få upp tältet medan frugan har burit in saker där i. Nu är klockan 21:30 och jag hör fortfarande hur gummiklubban hamrar ner tältpinnar i marken. 

(Ungarna undrande varför inte vi hade ett lika stort tält men då hade vi ju inte hunnit med annat än att slå upp och ta ner tält under semestern)

Tyskarna då? Jag tror inte att vi nämnt det tidigare men överallt möter vi tyskar i detta land. I alla fall om vi räknar in dem som reser som vi och campar mkt, annars så är det även mkt asiater här men de bor företrädelsevis på hotell. Vid en turistbyrå vi var in på i Nelson så sade personen som jobbade där att mellan 80-90% av alla som kommer in på turistbyrån är tyskar. Det är helt galet och det känns som en stor skillnad mot när vi var här senast. Då var det mer blandat och det kändes även som vi träffade mer svenskar då. Varför det är så mkt tyskar här vet jag inte men jag får försöka forska vidare i det.

Så värst mkt julstämning har vi inte så här dagen före uppskjutardagen (jodå, vi har försökt att hänga med i årets julkalender de gånger vi har WiFi). Tacos, ljusa kvällar och fågelkvitter utanför tältduken gör det hela inte lättare precis. Det känns dock inte som det gör så mkt för vi har det ganska bra ändå....

Ljust 21:30

Hemma i Svergie är det nu årets kortaste dagar och här är det precis tvärt om. Känns otroligt lyxigt att solen inte försvunnit helt kl 21:30. Jag saknar verkligen inte mörkret där hemma. Vi var in och kollade vädret i Stråtenbo idag + grader och regn vi lider verkligen med er där hemma. 

De senaste två dagarna har vi mest ätit tårta och slappat så idag kände vi att det var dags för lite aktiviteter igen. 

Efter frukost skjutsade A och barnen ut mig till Arthurs Point där Moonligt Track börjar och så joggade jag därifrån till Moke Lake. Jag visste dock inte hur långt det var eftersom det inte anges i km hur lång turen är utan i tid vilket är rätt dåligt. Särskilt när man ska försöka bestämma träff med någon på andra sidan. Det går heller inte att utläsa på kartorna eftersom de är väldigt dåliga. Hursomhelst brukar vi räkna med att det tar knappt hälften så lång tid som tidangivelserna anger för mig och det brukar stämma ganska bra. Första halvan av min tur gick på en fin stig som slingrade sig fram på sluttningen och med en vacker utsikt. Vi har blivit rätt bortskämda på slutet men underbara turer. 

Sista halvan gick på dock på en grusväg. Det var fortfarande vackert runt omkring men lite tråkigare att springa väg (tycker jag) och slitigare för benen. Mina ben börjar bli lite slitna. Räknade just att jag fått i hop 11h 30min träning denna vecka, varav 9h 30 min löpning med många höjdmeter både uppför och utför. Normalt sett så brukar jag var grymt nöjd om jag tränat den mängden på en månad. Men det finns så mycket att se här och så mycket man vill göra så träningen får man liksom på köpet.

Väl framme vid Moke Lake hade A börjat laga lunch åt oss så det var bara att hugga in. Medan vi satt och åt kom en farbror fram och frågade om barnen ville flaskmata en liten kalv som han och frun tog hand om efter att den ramlat ner för en klippa och skadat sig. Självklart ville dom det.

Efter det så var det Andreas tur att knyta på sig skorna och springa hem till hotellet. Han tog samma väg som jag kommit i ca 9 km sen vek han upp och över Ben Lomond sadel och tillbaka till Queentown och hotellet. En nätt tur på 2,5 h.

Efter att ha mellanlandat på hotellet och fräschat upp oss åkte vi in på stan och tog gondolen upp för att njuta av utsikten och köra Luge. Luge är en form

av kälke på hjul som man kör på en bana nerför en del av berget och sen tar

man liften upp igen. Alla fyra tyckte att det var riktigt kul!

Sen avslutade vi denna dag med att gå på resturang och njuta av lite god mat. A och jag åt en varsin rumpstek, så gott. Kanske mest pga att vi inte ätit en riktig köttbit sen vi lämnade Sverige. Det blir spännande att se vad magen tycker. 

Nu ska jag njuta av en natts sömn i min hotellsäng... I morgon är det dags att checka ut och åka vidare.

/Mamma A

Softa i Queenstown

När vi vaknade i morse så öste regnet ner och dessutom så var det kraftig vind. Detta i kombination med att vi nog är lite "mentalt trötta" efter många dagar med mkt aktiviteter och relativt tidiga mornar pga tältandet så var det ganska skönt att ta en sovmorgon och en lång frukost nere i hotellets matsal. 

Efter ytterligare lite slappande så släppte jag och kidsen av Anna på stan, där hon fick några ytterligare lugna timmar på Starbucks mm, på vägen till simhallen. Det visade sig vara ett riktigt bra bad med vattenrutschkanor mm och vi hade några roliga timmar där. Sedan mötte vi upp Anna på stan för en sen lunch och lite strosande i affärer. 

EM och kvällen så hängde vi på hotellet och ordnade bla en liten skattjakt och så försökte vi äta upp resterna av Villes födelsedagstårta. Det visade sig vara ett omöjligt uppdrag då det nog är den mastigaste tårta jag har ätit så det finns en bit till i morgon också (åtminstone). 

Ingen blogg utan bild så här kommer några från en slapp dag på hotellet i Queenstown. 

Ville 5 år

Tänk att vår lillkille fyller 5 år idag! Innebär det att vi inte längre kan säga att han är 3 år när vi skall betala inträde/ boende??? 

Tyra vaknade redan 6:30 och låg sedan och väntade på att Ville skulle vakna så att vi skulle få sjunga och hurra för honom. När han vaknade sisådär en timme senare brände vi av alla grattis sånger vi kunde och hurrade så alla på campingen vaknade (som tur var så var det bara 2 andra på campingen). 

Sen fick Ville bestämma var vi skulle äta frukost, ute bland sandflugorna eller inne i tältet. Som tur var valde han inne i tältet. Pappa A, som är grötkokaren i familjen, fick äran att gå ut till de 100000 sandflugorna som väntade utanför tältet och koka gröt. Efter frukost packade vi ihop vårt pick och pack och åkte mot Queenstown där vi skall bo i 3 nätter. Dagen i ära har vi bokat hotell och det ska bli grymt skönt!

På väg mot Queenstown stannade vi till i Glenorchy (där delar av sagan om ringen spelats in) och kokade oss en kopp kaffe. Idag tänkte jag inte lägga ut en bild på Triangiaköket utan istället blir det en bild på lekplatsen där vi fikade. Många lekplatser här skiljer sig en del från lekplatserna hemma. Lekplatserna här är mer fysiska nästan som hinderbanor. Ett koncept som jag tycker att man borde ta efter även där hemma. 

Väl framme i Queenstown tog vi en sväng in på stan för att gå på posten. Vi hade fått veta att ett paket var på väg dit med oss som mottagare och bingo det hade kommit. Tack så mycket F&M! 

Sedan var vi också förbi ett bageri och köpte en tårta till Villes kalas. När vi väl checkat in tog en dusch som var mer än behövlig efter att ha bott på skogscamping i 2 nätter utan dusch. Sen var det dags för kalas! 

Efter att ha ätit den chokladigaste av alla chokladtårtor så körde vi lite välbehövlig dansstopp. M den här tårtan skulle ha fallit dig i smaken!

När vi dansat oss trötta tog jag en promenad ner till stan för att försöka få tag på internet med tillräcklig kapacitet (eller vad man säger) för att kunna köpa en film till Ville på Itunes men det sket sig.

Däremot hittade jag en massa Outdoor butiker som hade julrea så det blev lite annan shopping i stället. 

Medan jag var på stan passade resten av familjen på att testa poolerna på hotellet. Man kan säga att till och med barnens fötter var rena när jag kom hem efter att de legat i blöt i 1,5 h. 

I dag har vi alla njutit av att vara inomhus. Det är rätt skönt när man annars är ute i stort sett 24h per dygn. Bara så att ni vet så kommer jag att bli besviken om jag inte måste besöka toaletten minst 2 ggr i natt

Så än en gång grattis Ville på 5-årsdagen och tack för att du är du! Vi älskar dig!

/Mamma A