torsdag 19 december 2013

Routburn track

För 12 år sedan när vi var här var en av de absoluta höjdpunkterna på vår resa när vi vandrade Routburn track. Denna vandring är 32 km och startar i närheten av Milford Sound och slutar på andra sidan bergskedjan ca 7-8 mil från Queenstown. Även om vandringen "bara" är 32 km att gå så är det dock 35 mil med bil för att åka runt till starten. Även under denna resa har Routburn varit högt uppe på min önskelista att göra och då springandes på en dag. När vi dock valde bort den långa resan till Milford Sound till förmån för att få stanna några dagar längre i Wanaka så fick det bli en variant. Istället åkte vi och campade alldeles i närheten av målet på vandringen  som är vid Routburn Shelter och min plan var att springa så långt jag orkade och sedan vända hem samma väg. I från vår sida så skulle man även få med sig det finaste av Routburn track så högsta punkten, Harris Saddle endast ligger 12 km bort. 

Prick kl 8 drog jag i ett fantastiskt väder, klart och kallt och lite vind. Jag joggade på i ett behagligt tempo och efter en dryg timme så kommer man upp där det börjar bli riktigt fin utsikt. 



Efter ytterligare en timme så var jag uppe på toppen av Harris Saddle och där är det slående vackert med utsikt över sjön Lake Harris och snöklädda toppar. Denna del minns jag som den finaste från förra ggn vi var här.



Efter Harris Saddle så går stigen på sluttningen av ett berg och när jag kom fram så jag såg Lake Makenzie tyckte både jag och klockan att det var dags att vända hemåt, då hade jag tagit  mig ca 18-19 km längs Routburn track och fått med mig det finaste. 


Efter lite drygt fem timmar var jag tillbaka där jag startade och peppad av det fantastiska vädret stod nu även Anna i startgroparna för att ge sig i kast med Routburn. Anna sprang upp till Harrris Saddle och tillbaka och jag kan inte annat än att imponeras av hennes prestation!




Under de fyra timmar Anna var borta så roade sig ungarna med att göra sig varsitt hem bland buskarna genom att placera ut alla sina ägodelar och hänga upp saker på grenarna och göra det mysigt. Dessutom så blev det en hel del pinn och bark race på ån/floden som låg alldeles i närheten. 

Efter en heldag för fam Elklake på Routburn är vi nu tillbaka i tältet. I morgon är det Villes födelsedag och då ska det firas! 

tisdag 17 december 2013

Dags att dra vidare

Det var med lite vemod som vi i morse lämnade Wanaka bakom oss. Men vi sa inte hejdå utan vi sa på återseende, för tillbaka hit kommer vi förr eller senare att komma! Idag var det dags för mig att få min julklapp men som A berättade igår så hade ju V redan avslöjat vad det var. Cordrona Valley där jag skulle få rida låg mitt emellan Wanaka och Queenstown uppe på höglandet. När vi kom fram till ridstället mötes vi av en prickig Alva. Det fick hela familjen att längta efter Alvis men vi fick substitut gosa lite med Missie.


Idag fick jag rida i en cowboysadel och på en "Cowboy häst". Tyvärr missade jag att ta med mig lasson annars hade jag känt mig som en riktig cowboy. Turen var 2h och gick i vacker natur. De andra på turen var dock mer eller mindre nybörjare men jag fick rejsa så jag blev nöjd ändå. Jag red sist så jag kunde stanna ibland och sedan gallopera i kapp de andra. Det var en riktigt bra julklapp! Men jag kommer ha riktigt ont i rumpan i morgon för obekvämare sadel har jag aldrig suttit i. 



Väl tillbaka fick även Tyra provsitta en häst.


När jag ridit klar fortsatte vi vår resa mot Routburn. Tanken är i morgon att Andreas skall springa upp en bit på Routburn Track och vända. Vägen hit var som så många andra vägar vi åkt på väldigt vacker.



I natt bor vi på en DOC camping som ligger ca 5km från Routburn Shelter och den ligger också väldigt fint. Man kan även säga som Ville skulle säga "här är det väl inte fult mamma". 


Vid Iphonen 
Fru Elk

Den lustiga dagen

Eftersom Tyra var vaken när jag skulle bestämma rubriken på dagens inlägg så är det på hennes förslag att den ska vara "Den lustiga dagen", inte helt olikt förra rubriken hon namngav.... Tyra syftar på att jag, Ville och hon var på Puzzled World i EM medan Anna var ute och cyklade. Puzzled World är att likna med lustiga huset för där finns nämligen en massa rum med olika illusioner, typ tavlor i 3D, lutande rum och saker som är kluriga. Dessutom så fanns det en gigantisk labyrint där utmaningen var att man skulle ta sig till fyra torn belägna i labyrintens hörn och sedan dessutom hitta tillbaka till starten igen. Det var inte det lättaste ska jag säga och lite orolig var jag att barnen skulle försvinna därinne. Tydligen så är det valigt att man går mellan 3-5 km innan man har hittat ut igen. Nedan ser ni Tyra i ett av tornen. 


Även toaletten på Puzzled World var lustig och nedan sitter Tyra och Ville och trycker tillsammans med några gamla romare.


Nu tar vi och backar bandet lite och rullar tillbaka till i går kväll. Som Anna nämnde så var mitt mission igår att styra upp vår Thailandsresa lite. Vi har haft lite oflyt då både flygresan till och från Bangkok har ändrats och gjort så att vi nu måste ha övernattning i Bangkok både när vi kommer och innan vi ska åka hem. Vi ville ju vara så lite i Bangkok som möjligt. Nu har vi i alla fall boende på hotell på flygplatsen bokat och klart båda nätterna. Av en god vän fick vi även tips om Long Beach som ligger på Koh Lanta och att det då är lämpligt att flyga till Krabi. Jag kopierade tipset och bokade både inrikesflyg och de två första nätternas boende där. Nu när detta är gjort hoppas jag att Anna kan slappna av lite:). Resten borde lösa sig på plats.

På morgonen så hyrde jag en MTB medan Anna och ungarna var på den mysiga biografen som Anna berättade om igår. Det var tydligen en trevlig tillställning och ett upplägg som även borde fungera hemma. Nedan kan man skymta sofforna som fanns att sitta i samt en cab som även gick att sitta i. 


Idag under min cykeltur kom jag i lag med några locals. Det var verkligen en höjdare för de guidade runt mig i Sticky Forrest, stället som jag gav upp sist eftersom jag bara körde vilse hela tiden. Cyklingen där var kanon och jag imponeras verkligen av vilka insatser som görs för att specialbygga stigar för cykling i detta land. Doserade kurvor, hopp och genomtänkta dragningar gör det hela till en fin upplevelse. Jag avslutade så klart även med en runda vid Deans Bank där jag hade bestämt date med resten av familjen. Efter lunchen som intogs nedan (Deans Bank syns förövrigt på andra sidan älven) så var det Annas tur att cykla. Hon kommer säkerligen att komma hem med en betydligt bättre form än när hon åkte förövrigt. 


Klätterapan såg även ett fint klätterträd som hon var tvungen att klättra i. 


Väl tillbaka i stan efter en händelserik dag visade det sig vara julmarknad, så vi fick faktiskt en gnutta julstämning på köpet!


Imorgon talar det mesta för att vi kommer lämna fantastiska Wanaka eftersom Anna ska få sin julklapp halvvägs till Queenstown. Hon ska nämligen ut på en ridtur i Cordrona Valley, en julklapp som förövrigt inte är en hemlig julklapp längre då Ville idag under middagen frågade Anna om hon tyckte det skulle bli läskigt att rida i morgon......

måndag 16 december 2013

Vi stannar

Vi är fortfarande kvar i Wanaka och det blir vi ett tag för vi gillar det här stället skarpt! Egentligen är det pappa A's tur att blogga idag men han sitter just och försöker styra upp vår thailandsvistelse. Vilket jag är väldigt tacksam över så jag tar över bloggandet. 


Nu över till dagens händelser. Direkt när Tyra vaknade frågade hon vad klockan var. När hon fick höra att den redan var åtta började hon genast klä sig och körde upp oss för att fixa frukost. Hon hade nämligen bestämt med sin nyvunna kompis att de skulle leka efter frukost och den familjen skulle äta frukost halv åtta. De hann i allafall leka lite innan det var dags för den andra familjen att åka vidare. Direkt efter frukosten satte jag på mig träningskläderna och begav mig ut på samma tur som Andreas tog i går dvs upp till Roys Peak. Jag hade turen att ha fint väder med utsikt över bergen runt i kring. Det var otroligt vackert och leden letade sig upp till toppen bland får och rosenbuskar. Nedan har ni ett par bilder från min tur, same same but different kan man säga.



Medan jag var ute på tur var resten av familjen inne i Wanaka och handlade ballonger, ljus och sugrör till Villes kalas. Ni är alla inbjuda till kalaset.
Plats: Mercure Queenstown Resort
När: Fredag den 20 dec kl 14:00 
Osa senast den 19 dec på bloggen. 

De hann även med en gofika och hittade på en mysig biograf som vi skall försöka besöka någon dag. Biografen var inredd med soffor och bord och man kunde sitta där och äta/fika. 

Efter lunch bestämde vi oss för att ta en biltur in i dalen mot Mt. Aspiring (3033möh). De sista milen gick på en grusväg och vid flertalet tillfällen åkte man genom vattendrag som gick över vägen. 

 
Lite här och var stötte man även på kossor och/eller får på vägen.


Hur som hellst var det magisk natur med höga snöklädda berg, en miljon vattenfall (A tog ett dopp i ett av dom) och gröna bergssluttningar omvartannat. 



Så avslutar vi dagens inlägg med en bild på vår goa tomtenissa.


Kram från oss!


söndag 15 december 2013

Kompisar

Det sista vi sa igår kväll innan vi somnade var "i morgon måste vi kliva upp lite tidigare, vi borde äta frukost senast kl 8". Men så blev inte fallet för det är rätt skönt att liggande dra sig även i tält. Eftersom vädret inte var toppen idag så bestämde vi oss för att åka till en klätterhall som heter Clip'n climb de har 10 olika sorters klätterväggar för barn med automatisk säkring. Väl där visade det sig att det var ett populärt ställe och att det inte fanns någon tid förnänn på eftermiddagen. Vi bokade en tid kl 14 och åkte sen ner på stan. Tyra har i flera dagar velat gå på stan och kolla efter födelsedagspresent till Ville. Så när vi kom till stan delade vi upp oss i två lag, tjejlaget som sprang i affärer och handlade presenter och killaget vars uppgift var att fixa lunch åt båda lagen till kl 12:15.

Tjejlaget klarade sin uppgift med bravur och hade en rolig förmiddag. Det slank till och med ner några julklappar och en tomteluva i påsarna. Killarna hade det lite jobbigare/tråkigare då de hade lite tid att fördrivna tills de kunde börja med sin uppgift. Med de lyckades fixa en utsökt Subway lunch åt alla fyra som intogs vid lekparken. Sen var det dags att åka tillbaka till klätterhallen. 

Ville var först tveksam om han verkligen skulle klättra men när han sett de andra barnen klättra bestämde han sig för att även han skulle testa. Innan de fick börja klättra hade de en säkerhetsgenomgång där barnen fick lära sig hur man "klickade " in sig och hur man firade ner sig. 


Ville var försiktig i början och klättrade bara ett par meter upp på väggen innan han firade ner sig. Men successivt klättrade han högre och högre upp och rätt snart klättrade även han ända upp till taket. Det var otroligt roligt att stå och se på när han tänjde sina gränser! Tyra hon klättrade på och provade alla olika väggarna. Det var två svettiga och trötta barn som vi hade med oss därifrån. 


Sen var det dags för Pappan att få lufta sig lite. Det finns en liten kulle på ca 1550 möh bakom vår camping (campingen ligger på ca 250 möh) som han gått och suktat efter att få skutta upp på ända sen vi kom hit. Hur mycket han skuttade törs jag inte säga men det hade varit en fin tur. Stigen upp var en bred grässtig som var ganska barnt och letade sig uppför berget i serpentiner. Vid sidan av stigen gick det får och betade nästan hela vägen upp till toppen. Det är som vi har sagt vid flertalet tillfällen, ska man vara får någonstans så är det på NZ. Det finns nog ingenstans i världen där fåren har sån fin utsikt! 




Väl tillbaka på campingen tog T och A ett dopp i poolen. Över poolen finns en stock där T och A igår hade en tävling. Den gick ut på att få den andra att ramla utan att röra varandra. T vann med 5-2 igår så idag vill A ha revanch men segern gick även idag till T. V och jag hade tur vi fick vara domare så vi slapp bada. Det är nämligen alldeles för kallt i vattnet för oss. 


I går kom det en till svensk familj som hade två flickor, 4 & 6, år till vår camping. Både T och V var lyriska över att träffa svenska barn så i kväll har det lekts som aldrig förr. Tyvärr åker de vidare i
morgon med det kanske hinns med lite lek innan de åker. Framför allt T har saknat sina kompisar hemma väldigt mycket så det var kul att hon fick leka lite med en jämnårig tjej.

God natt!
/ Mamma A



lördag 14 december 2013

Wanaka!!

Wanaka är en riktig pärla. En mysig liten stad som ligger vid spetsen av sjön Lake Wanaka. I alla väderstreck ser man snöklädda bergstoppar (Mt Aspiring är det högsta som jag tror vi ser och det är över 3000 m). När dessutom vattnet i sjön är blått, på gränsen till turkost, är det fantastiskt fint. 

Imorse så hängde jag på låset till en cykelaffär för att hyra en MTB. Denna gång blev det en 27,5 tum fulldämpad. Jag började att åka vilse i ett område som kallas Sticky Forest där det formligen kryllade av fina stigar. Jag försökte hänga med på kartan för att ha lite koll på var dessa stigar skulle ta mig men efter lite för mkt irrande bestämde jag mig för att åka till Deans Bank där det fanns en 11,5 km loop utan korsningar och där det således bara var att mata på. Deans Bank är ett område längs med en älv som delvis är öppen hedmark och där det delvis finns lite skog, men framförallt en fantastisk stig specialbyggd för MTB. I början av slingan åker man uppför denna serpentin för att komma upp på en platå där stigen fortsätter. 


Här är även ett kort på lite närmare håll hur stigen ser ut. 


Det var även fin utsikt uppifrån platån med älven och Lake Wanaka i bakgrunden och den för dagen inhyrda Giganten i förgrunden.


Efter 3 timmars rolig cykling mötte jag upp övriga familjen i Wanaka och tillsammans tog vi en gemensam tur. Vi cyklade längs vattnet på en grusväg/stig och efter efter en stund lät vi mamma rejsa vidare i eget tempo med Deans Bank som mål. Jag och barnen cyklade då hemåt och tog några välbehövliga stopp längs vägen för att leka och äta en "pigg-kaka". 



Eftersom det är lördag tog vi vägen förbi affären och köpte godis och sen drog vi hem till campingen för ett bad i poolen i väntan på att Anna skulle cykla klart. Även Anna var belåten med cyklingen och hon körde också en heldämpad 27,5:a så nu är nog risken (eller jag kanske ska säga chansen?) att vi har en utgift att vänta när vi kommer hem. Om vi nu har några pengar kvar då vill säga.....

Inför morgondagen är vi ganska planlösa, men Wanaka har mkt att erbjuda så det blir säkert bra. Faktum är att vi lite har fallit för detta ställe så vi kanske rent av stannar här.... 

fredag 13 december 2013

Från regn till sol!

Vår förhoppning i går var att molnen skulle skingra sig under natten så att vi skulle få ta det klassiska kortet på Mt Cook som speglar sig i Lake Matheson. Men våra förhoppningar besannade ej som ni ser nedan vi vaknade till denna utsikt. 


Regn, regn och några alper såg vi inte skymten av. Vi bestämde oss att hoppa i bilen och åka från "Wetland" asap. Redan efter knappt en timmes bilfärd började vi ana lite blått uppe på himlen och när det väl var dags för Triangia att fixa kaffe åt oss så var vädret rätt ok.


I dag skall skulle vi ta oss från Fox Glacier via Haast Pass och vidare till Wanaka där vi tänkt hänga i några dagar. Efter den vägen finns det lika många vattenfall som det finns väderkvarnar på Öland. Så vi hade en tävling (OBS! Tävling inte lek) för att göra bilresandet lite roligare, den som först såg ett vattenfall skulle skrika tjaff. Denna tävling är inspirerad från pappa A's barndom. De åkte varje sommar till Öland och hade då tävling där den som först såg en väderkvarn skulle skrika tjoff. 

Lunchen intogs såklart vid ett vattenfall idag. Efter maten roade 3/4 delar av familjen sig med att bygga stentorn medan den 1/4 fotade fina stenar. 


En sak som facinerar mig är hur grönt det är i skogen här. Dels är ju det väldigt tät vegitaton men sen växer det gröna klätterväxter eller mossa på nästan alla träd. Kolla till exempel på trädet nedan som är klätt i mossa. Tänk er en skog full med såndana träd det blir väldigt grönt kan jag lova.


När vi passerat Haast Pass åkte vi in i en makalöst vacker dal med bergssluttningar, ängar och sjöar som kantade vägen. Hela vägen från Haast Pass till Wanaka var magiskt vacker. 


Vid tre-tiden nådde vi vårt mål för dagen och vi känner oss lite som barn på julafton. Här finns så mycket att göra och dessutom är det otroligt vackert här.


Planen för morgondagen är att hyra cyklar och utforska några av MTB lederna i området. 

Sist men inte minst har vi klarat av årets julförberedelser idag dvs vi har bokat hotell till julafton!

Kram
Mamma A