Livat värre

Som Anna nämnde igår så hamnade vi för första ggn denna resa på ett urtypiskt "back packer ställe". Det är tur vi har kidsen med så att familjen tillsammans har rätt medelålder! Ungar i 20- årsåldern är ganska tysta fram till 22 men sen kommer de igång vilket gjorde det lite svårare att somna då tältet inte är särskilt ljudisolerat (nu hänvisar jag till dem med hög medelålder i fam). Eftersom stället ligger väldigt fint inne i skogen är det även ett mäktigt ljud från fåglarna på morgonkröken. Fint men svårt att uppskatta då man är trött.

Ett väldigt bra sätt att få se saker när man är iväg så här är att knyta på sig löparskorna och dra iväg på en tur. Jag och Anna har anammat detta en hel del och i morse var vi båda ute på var sin tur då vi ändå var vakna tidigt (vi gjorde det inte samtidigt för er som trodde det :) ). Löpandes kommer man i regel på en timme runt en tur som annars skulle ta flera timmar att gå och som dessutom skulle vara för mastiga för barnen. Här är några ex på vad som jag fick se under morgonens tur, lite annat än vad jag får se på min standardrunda runt Stråtjärn!

Efter löpning och lite bad hoppade vi på bussen som går runt på ön och hoppade av vid en väldigt fin liten strand. Hade vi kommit till denna strand för två veckor sedan skulle vi ha smällt av över hur fint det var och hur varmt det var i vattnet. Nu konstaterar man mest att det är ytterligare en i raden av alla stränder som finns här. Vi passade även på att picknicka med Fish and chips, förövrigt första gången i livet för både mig och barnen som detta ätits (kanske inte så konstigt att det var första ggn för barnen - men för mig).

Efter detta stopp hoppade vi på bussen och åkte vidare till starten av en vandring som kallas "The fort". Den är dryga 4 km  totalt och går upp på toppen av ett berg där man under Stillahavs-kriget byggde upp ett fort för att skydda farleden in till den då viktiga hamnen i Townsville då japanerna var på offensiven och hotade att ta sig an Australien. Förutom att vandringen i sig var mkt fin och bjöd på vacker utsikt och spännande rester från kriget såsom kanonplatser och vapenförråd så är det väldigt vanligt att man här kan se koalor. Nu missade vi dock koalorna men förövrigt var det en lyckad tur och humöret var på topp hos alla trotts värmen. Mot slutet fick vi dock muta barnen med lite godis och det märks att Tyra blivit lite slug på hennes kommentar då jag erbjöd dem en mentos så att de fort skulle få in ny energi i benen: "Men pappa, då behöver vi ju två var eftersom vi har två ben!?"

Efter denna dag är kidsen trötta och ligger nu i tältet och kollar på en film på paddan, så nu är det läge för mig att gå dit och kolla så att allt går bra.