Man anpassar sig

Det är ändå bra märkligt hur man anpassar sig utifrån rådande förhållanden. Hemma får man på något konstigt sätt saker att gå ihop trotts jobb, dagis, kvällsaktiviteter, matlagning, tvätt och städ (någon gång ibland i alla fall). Här tvättar vi en gång i veckan, städar aldrig, jobbar inte och inget dagis. Ni som läser detta inser att det är ganska slappt och glassigt. Men detta har ju nu efter snart 4 veckor blivit lite av vår vardag. Så det kanske inte var så konstigt ändå att Anna i dag när vi låg på stranden och jäste fällde kommentaren "att det nog snart borde vara dags att ta det lite lugnt eftersom det varit så körigt på sistone!"? 

Vi försöker, i alla fall Anna och jag, att emellanåt påminna oss om hur härligt vi har det och hur fint det är runt omkring oss och vilken skön temperatur det är ute och vad grymt det är att faktiskt spendera absolut hela dagarna utomhus (även matlagning sker årminstonde med utomhuskänsla då det endast brukar vara ett tak över spisen eller BBQ:n men inga väggar). Ungarna är nog lite mer okomplicerade än oss vuxna och de är nöjda så länge de får bada eller äta glass och de funderar nog varken på utomhustemperatur, omgivningar eller hur gott maten smakar då man äter den utomhus.....

Efter en skön natts sömn, jodå kuddarna gjorde susen vilket även den mer måttliga nattemperaturen gjorde, så vaknade vi alla utvilade kring sjusnåret. Anna hurtade iväg på en löptur medan jag och kidsen hängde kring tältet/poolen. Därefter gick vi ner till stranden för ett dopp i havet, nu utan risk för några farliga stingers.

Resten av dagen ägnades åt att konstera att det blir för dyrt och meckigt att med barn ta oss ut till Fraiser island (750 dollar exkl. boende, mat och bensin), lek vid "Splash land", lite motion för mig och lite funderande på vart och hur vi ska åka när vi väl kommer till Thailand. Det låter väl som en ganska körigt dag, eller vad säger ni?